Bosse Larsson går i väntans tider när intervjun görs. En av döttrarna ska få tvillingar och spänd förväntan råder på den Larssonska släktgården i Västerhaninge. Han är familjekär och barn och barnbarn är det som ligger honom varmast om hjärtat. Även om han villigt erkänner att hustrun Lisbeth fick göra det mesta jobbet när barnen växte upp och han satsade på karriären.
– Jag hade inte särskilt mycket tid till mina barn så jag var väl ingen bra farsa precis, säger han. Men Lisbeth var fantastisk. Hon ställde upp och fick dra tyngsta lasset hemma, och hon klagade aldrig. Hon har bidragit i allra högsta grad till min karriär, vill jag påstå.
Karriären, ja. Bosse Larsson är en del av svensk tv-historia som en av nöjes-tv:s mer långlivade profiler. Han började på Sveriges Television 1960, när tv-mediet var i sin linda, och var kvar ända tills monopolet bröts. Han hann till och med vara en vända på TV3 precis i början, med ett allsångsprogram som turnerade i landet.
Bosse Larsson började som kameraman - "de kameror som användes då står ju på museum i dag" - och blev sedan programledare. Då fanns det bara två kanaler och man kunde ha halva befolkningen som publik. Som programledare för Nygammalt fick han uppleva ett tittarrekord på 5,2 miljoner. Bara Jan Lindblads naturprogram bräckte det, säger han, med 5,3.
– I dag kan man inte komma upp i sådana siffror eftersom konkurrensen är så stor.
Du måste ju ha varit otroligt folkkär, och kändis på stan. Hur var det?
– Att vara kändis då var ju något alldeles enormt stort, för tv hade sådan fantastisk genomslagskraft. I fred fick jag väl inte vara. Kom du ut på landsbygden var det riktigt märkvärdigt. Det var lite lugnare i Stockholm men gick man på stan blev man alltid hejdad av någon. Men jag fick aldrig på käften någon gång, utan oftast var det bara glada tillrop.
Han var också med och drog igång det kanske mest långlivade nöjesprogrammet i tv: Allsång på Skansen. Han hade redan lett allsångstillställningarna på Skansen under fem år när de började visas på SVT 1979, där de med tiden blev en publiksuccé.
Att sjunga tillsammans har varit ett tema i Bosse Larssons liv, från det att han ledde allsång på lokala ungdomsklubbar och folkparker på 1950-talet. Som FN-soldat i Gaza 1959 drog han ihop en orkester bestående av soldater från olika bataljoner, och tillsammans underhöll de FN-styrkan.
Nu allsångsturnerar han med kapellmästaren Lasse Olsson på äldreboenden runtom i Sverige. Det vill han fortsätta med så länge han orkar.
– Jag har haft den stora förmånen att ha min hobby som arbete i hela mitt liv, och det är klart att det sätter sina spår, jag mår bäst av att vara ute i bygderna. När man går hemma känner man bara efter hur dålig man är, och alla krämpor som kommer. Det är mycket bättre att vara ute, då lever jag upp.
Malin Eijde/TT