Ronnie Hellström är så färsk pensionär att han inte ens har hunnit känna på det nya livet än. Det är inte heller så att han sätter punkt för yrkeslivet - det går bara in i en ny fas.
Sådana skiften är han van vid. En gång lämnade han Sverige för att bli fotbollsproffs i Kaiserslautern. Efter tio år gick han vidare till att starta en sportartikelfirma med sin pappa, och så småningom rekryterades han till det tyska byggvaruhuset Hornbach. En anställning han alltså avslutar nu, om än med avsikt att fortsätta som konsult.
Den gemensamma länken för livets alla faser har varit fotboll. De tio åren i Kaiserslautern gjorde honom så omåttligt populär att han avtackades med en tv-sänd match inför 35 000 fans. Då var han ett av de fotbollsproffs som spelat längst i samma klubb. Han hade ett grundmurat rykte som målvakt i världsklass och kontaktnätet han hade byggt upp har han glädje av än i dag.
Det var tack vare kändisskapet han blev uppringd av Hornbach när byggvaruhuset ville etablera sig i Sverige. Ronnie fungerade som dörröppnare och blev sedan etableringschef. Dessförinnan importerade han målvaktsutrustning från Tyskland. Firman drev han med sin pappa Rolf, som också har ett förflutet som målvakt. Månne ett släktdrag, för så småningom tog även sonen Erland plats i målet.
– I förra veckan blev jag farfar, och vem vet om det kanske var en ny målvakt som föddes då? Man kan ju hoppas att det blir en fjärde generation, skrattar Ronnie.
Det sägs ibland att målvaktsjobbet drar till sig udda, introverta typer, men Ronnie Hellström tror snarare att lockelsen ligger i den viktiga positionen. Målvakten tar egna beslut och är en nyckelspelare som kan rädda eller stjälpa en match.
– Man vill bli hjälte. Det om något får en att vilja stå där bak. Och sedan kan det också gå åt skogen helt och man blir en syndabock. Den är härlig, den där känslan av att vara mellan himmel och helvete.
Han dras fortfarande med skador sedan idrottskarriären och kommer att vara nyopererad lagom till 65-årsdagen. Men det var det värt, säger Ronnie Hellström. Fotbollen har gett honom allt, och han ser fortfarande Tyskland som ett andra hem.
Som pensionär ska han ägna sig mer åt vinintresset, som han utvecklade under tiden som fotbollsproffs i Kaiserslautern och som han delar med sin fru. Han samarbetar med några tyska vintillverkare som vill in på den svenska marknaden, och har ett eget litet vinodling i Pfalz.
– Jag har aldrig släppt kontakten med Tyskland och Kaiserslautern under mina 30 år på hemmaplan. Jag har fått många vänner för livet där, och även här i Sverige har man fått ett jäkla nätverk. Nu har jag tillfälle att utnyttja det, både med kontakter åt andra och som konsult i mitt företag.
Malin Eijde/TT