Lågstadieläraren Margaretha Lindén är död. På en rad områden har hon utfört en stor och betydelsefull insats. Jag tänker på hennes hängivna arbete i Svenska kyrkans tjänst som prästfru och änkeprostinna och jag har följt hennes engagemang inom hembygdsrörelsen i Hällby och Torshälla församlingar. Men i allt vad hon gjorde stod ändå familjen högst upp.
Jag vill här endast tala om vad hon betydde för den lokalhistoriska forskningen. Under det kvartssekel, som vi har haft ett lokalhistoriskt sällskap i norra Södermanland, så har årligen kommit ut en bok samt en tidskrift, Lokalhistoriskt forum. Hon har då varit drivande vid många bokutgivningar. Som exempel kan nämnas Julseder i norra Sörmland, Råby-Rekarne-boken och Det brinner, det brinner (Torshällas stora brand 1798) samt en rad artiklar i Lokalhistoriskt forum.
I allt vad hon skrivit har hon strävat efter enkelhet i språket utan att det sker på bekostnad av sanningshalten.
Med Margarethas bortgång har jag förlorat en vän, som betytt så mycket för mig.
Bror-Erik Ohlsson