Det doftar kaffe och hembakat när jag tittar in i Thure och Hjördis Markströms stilfulla lägenhet en vecka före bemärkelsedagen och utsikten över Eskilstuna är gigantisk där uppe från sjunde våningen.
– Jag var byggledare för det här huset och reglerna sa att vi var tvungna att bo här i minst tre år när det stod färdigt hösten 1986. Men vi har trivts så bra att vi blivit kvar, säger Thure när vi slår oss till vardagsrumsbords.
Vår jubilar växte upp med föräldrar och fyra syskon på en bondgård strax utanför Luleå där far i huset skötte gården medan mor var lärarinna.
– Efter grundskolan där hemma flyttade jag till Piteå, bodde på internat och gick tvåårig yrkesskola, redogör Thure.
Uppe i norr var det ont om jobb på den tiden varför Thure och fem klasskompisar begav sig söderut till Eskilstuna.
– Väl här fick jag jobb på Bolinder–Munktell och jobbade där fram till lumpen. Efter den arbetade jag på några småfirmor innan jag tog ingenjörsexamen för att därefter återigen få anställning på Bolinder–Munktell.
Totalt blev det 37 år på den anrika firman för Thure som var chef för företagets anläggnings- och byggenhet de sista 18 åren innan pensioneringen.
– Jag gick i pension något år före 65, men jobbade kvar som konsult ytterligare några år innan jag slutade och började spela mer golf i stället, säger Thure och ler.
En hel del golf blev det, han var ute i skogen och jagade i olika konstellationer, var styrelseledamot i Pingstkyrkan och var nämndeman i kammarrätten i Stockholm.
– Jag höll på med det mesta tills för ett par år sedan, nu har jag med ålderns rätt sagt upp alla mina uppdrag, konstaterar han.
– Fast du sjunger ju fortfarande i kyrkokören "Sångarbröderna", påminner Hjördis som träffade sin blivande make under en regning dag anno 1945.
– Det började med att han ville låna mitt paraply och på den vägen är det. Den 11 november firar vi 65-årig bröllopsdag, fortsätter Hjördis.
Hur är maken din?
– Han är tålmodig och bra – jag skulle välja honom igen om jag fick en ny chans.
Somrarna har Hjördis och Thure tillbringat i huset på Öland, men nu har de sålt det – de har rest väldigt mycket genom åren och minst en daglig promenad står fortfarande på programmet.
Och nu ska du fylla 90 år Thure – vad är känslan?
– Det låter ju lite gammalt, men det får gå.
Siktar du mot 100 när 90-årsdagen väl är överstökad?
– Nej du, det är nog säkrast att ta ett år i taget...
Kakfatet med vaniljbullar, äppelkaka och hallongrottor står renrakat på bordet och det är dags för fotografering av vår mycket alerta 90-åring.
– Jo jag har haft ett bra liv och klarat mig från operationer och allvarliga sjukdomar, säger Thure när jag påtalar hans vitalitet.