Ann Baung var inte mer än en tvärhand hög när hon bestämde sig för att jobba inom vården.
– Jag var mycket sjuk som barn och tillbringade en hel del tid på sjukhus. Det var väl något där som fascinerade mig så pass att jag ville dit igen, säger Ann när vi träffas veckan före bemärkelsedagen.
Hon föddes visserligen i huvudstaden, men var inte ens året fylld innan hon flyttade med sin mamma till Eskilstuna.
– Jag har tre syskon, men de är mer än 20 år äldre än jag och har barn i min ålder, säger Ann.
Själv blev hon mamma vid 21 års ålder och sedan dröjde det tio år innan hon fick en ny kull på tre barn när hon var 32-38.
– Jag skiljde mig från första barnets far 1980 och de andra tres pappa 2007, redovisar hon.
Kan det bli ett tredje giftermål?
– Det är inte aktuellt i dagsläget, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden så osvuret är väl bäst.
– Jag gillar ensamheten och tystnaden – men yngsta dottern bor fortfarande hemma och så har jag ju Lexi.
Ann började sin vårdkarriär som sjukvårdsbiträde, gick vårdlinjen och senare den då tvååriga sjuksköterskutbildningen.
– När jag vidareutbildade mig till intensivvårdsjuksköterska var jag drygt 30 år och sedan har det blivit väldigt mycket nattjobb. För några år sedan började jag känna mig trött och frustrerad på jobbet och den 10 juni började jag inom psykiatrin.
Något som fått Ann att blomma upp – det formligen lyser livsglädje om henne.
– Det har gett mig en riktig nytändning och jag trivs kanonbra. Vi har god anda, högt i tak och jag känner att jag gör nytta, men det är samtidigt väldigt jobbigt, intygar Ann.
Så du pallar att jobba fram till 65?
– Som det känns just nu kan jag jobba fram till 70...
På fritiden läser vår jubilar en hel del, hon sysslar med hundträning och tar långa promenader.
– Jag umgås mycket med yngsta barnbarnet Zack, han är tre år och en skogsmulle precis som jag. Jag har för övrigt alla mina barn och barnbarn i Eskilstuna och det känns fantastiskt bra.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Som glad, öppen och positiv numera – men så har det inte varit de senaste åren.
Framtidsdrömmar?
– Hälsan är det viktigaste, jag hoppas att jag och de mina får vara fortsatt friska.
Vi kommer in på den stundande högtidsdagen och Ann har blandade känslor inför densamma.
– Det känns väldigt konstigt – jag, 60, redan – det har gått så fort. Samtidigt ska det bli roligt med lite fest.
– Det blir öppet hus hemma hos min yngsta son och hans fästmö på Zetterbergsgatan 40 nu på lördag – från 15.00 och framåt, upplyser vår jubilar.
Ett livs levande exempel på att det aldrig är för sent att byta inriktning här i livet...