"Pappa är nog lite tuffare än vad jag är"

Den 17 oktober 1959 åkte Ulla Forsberg till lasarettet i Eskilstuna för att föda hennes och maken Stigs första barn.

Men den lille lät dröja på sig.

– Ja man kan nästan tro att Ulla höll igen lite för att Anders skulle födas på min födelsedag, säger Stig och skrattar.

Hur som helst med det, men Anders föddes i alla fall på Stigs 35-årsdag och alltsedan dess försöker far och son fira sina födelsedagar tillsammans.

– Ja åtminstone när vi fyller jämnt, när jag fyllde 50 firade vi rejält hemma hos mig i Göteborg, säger Anders.

– Och jag fick en hedersplats vid bordet, säger Stig.

I dag infaller deras gemensamma födelsedag och den firas med kalas hemma hos Stig på Intagsgatan.

– Det blir god mat och dryck med både pappas och mina vänner, avslöjar Anders när vi träffas hemma hos Stig några dagar före högtidsdagen.

Stig föddes i Mullhyttan där han också inledde sin yrkeskarriär på Valters verkstäder som 14-åring.

– Att studera vidare var inte att tänka på, det gjorde bara rikemansbarnen, säger Stig som bland annat fick lära sig att svarva, borra och klippa järn.

1949 blev det flytt till Eskilstuna.

– Jag skulle egentligen till Södertälje eller Västerås, men det blev Eskilstuna och här fick jag jobb som fräsare på Volvo BM där jag blev kvar i elva år, säger Stig som därefter hann med en kort sejour i Degerfors – där han fick både utbildning och deltog i tillverkningen av tryckkärlet till Sveriges första kärnbränslereaktor – innan han avslutade sin yrkeskarriär med 30 år som arbetsledare på F E Lindströms.

Hustru Ulla träffade Stig hemma i Mullhyttan och efter många fina år tillsammans gick hon bort redan vid 58 års ålder 1993.

– Det blev en chock förstås, hon somnade in kort efter en knäoperation. Jag är glad att Anders och jag har så bra kontakt, annars hade jag varit rätt så ensam.

Anders genuina intresse för spårvagnar förde honom till Göteborg och landets största spårvägssystem 1980.

– Därmed gick en pojkdröm i uppfyllelse – min hobby blev mitt jobb. Göteborg har 14 mil spårväg och jag är utbildad på hela nätet, säger Anders som haft olika sysslor på jobbet, men just nu är tillbaka i förarhytten.

Anders har även skrivit en hel del om spårvagnar och bussar – bland annat böckerna "Eskilstunas omnibusstrafik" och "Angeredsbanan" samt en lång rad småskrifter i ämnet.

– Jag trivs både med jobbet och med skrivandet, intygar Anders som räknar med att bli kvar på spårvägen fram till pension.

När det gäller intressen delar far och son reslusten, de har gjort många resor såväl tillsammans som var och en.

– Vi har åkt buss till London och Berlin, säger Anders.

– Och jag har gjort en hel del resor med min särbo, säger Stig och pekar på en lång rad minnestavlor från huvudstäder runt om i Europa som hänger på väggen.

Hur pass tät kontakt har ni?

– Vi pratar med varandra varje kväll, säger Anders.

– Och ibland kan det bli något samtal på dagen också, inflikar Stig.

Är ni lika varandra till sättet?

– Nej, pappa är nog lite tuffare än mig.

– Det är väl jobbets förtjänst, som arbetsledare var man tvungen att bita ifrån ibland, säger Stig och ler.

Trivsam duo – som gissningsvis skålar i whisky i kväll.