Jörgen Kruth eggas av kickar. Sedan den mångfaldige världsmästaren lämnade ringen för gott för halvannat år sedan har han sökt nya. Efter sin medverkan i TV3:s "Kändishoppet" fick han blodad tand för simhopp.
– Alla har sina demoner. Jag är lite höjdrädd så det blir en utmaning i sig att övervinna dem. Att göra allt svårare trick ger en kick, säger han innan han hoppar i från tornet i Eriksdalsbadets simhoppshall.
Det var andra rädslor som väckte intresset för thaiboxing för 33 år sedan. Förvisso beskriver han uppväxten i Skogås söder om Stockholm som bra, med goda relationer till mamma, pappa och bror.
– Men klimatet i skolan var tufft, det formade mig. Jag ville kunna försvara mig. Thaiboxning var något häftigt och coolt.
Hans goda förutsättningar blev snabbt uppenbara. Med medfödd spänstighet, enveten och väderoberoende träningsdisciplin liksom uthållighet knockoutade han sina motståndare gång på gång. Under sina 25 aktiva år sökte "The last viking", som han kallades i Asien, fajter med världens tuffaste motståndare och blev världmästare två gånger i thaiboxning och en gång kickboxning.
Dock, vill han påpeka, för att bli världsmästare krävs något utöver fysiska förberedelser:
– Man måste vilja vinna! Jag har sett många motståndare som förlorat redan före matchen. Man måste förbereda sig mentalt. Jag gick igenom matchen i huvudet och såg mig vinna gång på gång.
I ärlighetens namn ska sägas att han även förlorade ett antal matcher. Vilket gjorde honom revanschlysten.
– Jag knockoutades av en kille och mådde dåligt i åtta månader – tills jag fick en returmatch och vann. Först då kunde jag släppa det. Jag är väldigt envis och långsint – det kan vara bra egenskaper, men ibland är det bättre att släppa taget och gå vidare.
Med åren kändes inte nederlagen lika svidande längre, han mötte dem med en axelryckning. Även segerns kompakta eufori la sig. Den obeskrivliga nervositeten inför ringen ebbade ut. En internationell proffsmatch kändes närmast som ett vanligt nio till fem-jobb.
Då visste han att han var illa ute.
– Jag blev avtrubbad. Det är inte bra för en fajter som måste vara hundraprocentigt fokuserad. Därför tänkte jag lägga av med kampsporter när min son föddes för fem år sedan. Men jag hade svårt att släppa taget...
Till slut hann skadorna i kapp honom. I september 2012 kastade han in handduken, förmodligen för gott.
– Jag har fått nya erbjudanden, men känner inget sug alls. Jag har förändrats otroligt mycket under åren. Förut satsade jag allt på att bli världsmästare. Nu är det viktigaste i livet att vara en bra pappa för min son, säger Jörgen Kruth.
Eyal Sharon Krafft/TT