När lägenhetsdörren på Strandgatan öppnas står två till synes mycket alerta och välbevarade människor där för att hälsa mig välkommen – det är vår jubilar och sambon Georg, den senare även han född 1925 och 90 år fyllda sedan ett par månader tillbaka.
– Men jag känner inte lika mycket folk här i Eskilstuna som Kerstin så jag avstod från att vara med i tidningen, säger Georg som visserligen har bott här på orten i många år, men tillbringat 15 år på Gotland och en handfull i Stockholm under sin livsresa.
Kerstin var yngst av tre döttrar i familjen som till en början bodde på Kungsgatan där far i huset också drev en bokhandel.
– Jag hade det bra som barn, men jag var mycket sjuk de första åren. På äldre dagar har jag hållit mig frisk så jag kanske fick min dos där i början, säger Kerstin och skrattar.
Efter åtta år i skolan fick vår jubilar som sagt plats som kontorselev i Walter Hedbergs butik på Kungsgatan.
– Walter var en mycket bra chef och han hade butiker även i Västerås och Norrköping. Jag var kontorschef på alla tre och åkte ofta till de andra städerna och jobbade, säger Kerstin som blev kvar i butiken till rörelsen gick i konkurs.
– Efter det fick jag jobb som sekreterare hos advokat Lars Nydell, även han var en bra chef, intygar Kerstin som blev kvar på advokatkontoret fram till pension.
Redan som 18-åring blev Kerstin mamma, hon skilde sig tidigt från dotterns far, levde sedan som gift i många år innan hon blev änka och i dag lever hon alltså samboliv med Georg.
– Han och jag har känt varandra sedan tonåren och vi var särbos i flera år innan vi flyttade ihop för sju-åtta år sedan, säger Kerstin.
Vår jubilar har alltid gillat att resa och har sett stora delar av världen vid det här laget.
– Under många år var jag ute och reste med min bästa väninna Birgit Endelius, men hon finns tyvärr inte med oss längre. Georg och jag har också rest en hel del, säger Kerstin och berättar om minnesvärda vistelser i bland annat Sydafrika och Brasilien.
– Jag var även med när min dotterson gifte sig på Filippinerna, det var en riktig höjdare, tillägger hon och ler med hela ansiktet.
Sedan många herrans år tillbaka är Kerstin med i Rebeckalogen inom Odd Fellow där hon tidigare var övermästare.
– En mycket trevlig samvaro och jag är där tre onsdagar i månaden med Rebeckalogen och Damklubben, säger Kerstin som även är en grym korsordslösare vilket som hon säger "håller hjärnan bra igång".
Hur känns det inför 90-årsdagen?
– Bara bra – jag är så glad och lycklig över min älskade dotter Rose-Marie och min kära sambo – och att jag har hälsan i behåll förstås. Så länge den är med mig kan jag fylla hur många år som helst.
Blir det något firande?
– O ja, vi har hyrt samlingslokalen här i huset så det blir fest för släkt och vänner.
Vi går ut på balkongen för att fotografera vår jubilar och där bland blomstren pekar Kerstin på två blodröda bär som hänger på en liten kvist.
– Det är höstens två sista jordgubbar, konstaterar Kerstin.
"Så där vital och glasklar i knoppen som Kerstin och Georg skulle man allt vilja vara på ålderns höst", tänker jag under cykelturen tillbaka mot redaktionen.