Mikael "Tellan" Tellqvist är ishockeymålvakten som har spelat i världens två bästa ligor (NHL och KHL), vunnit OS-guld och blivit ekonomiskt oberoende. Nu är han tillbaka i Sverige och spelar i samma klubb som han lämnade för 13 år sedan, Djurgården. Viljan att utvecklas och idog träning hör till vardagen. Men det räcker inte med fysisk styrka och spelteknisk skicklighet för att bli en idrottare i världsklass.
– Skallen är oerhört viktig. Med massmedia och alla bloggar är spelaren utsatt för enorm press. Det gäller att välja vad man läser och vara mentalt stark. Det är jag definitivt, säger han efter sin dagliga träning på Hovet i Stockholm.
För att bygga upp sina mentala "muskler" tog han för fyra, fem år sedan hjälp av en coach.
– Andy Swärd har en stor del i att jag fortfarande tycker att hockey och livet är kul. Han lärde mig att tänka positivt, genom att sluta tänka på det jag inte har och vara avundsjuk. I stället ska jag vara "avundsglad" och tänka på det jag har.
Vad har du?
– En familj som är frisk och kry! Redan det räcker för att vara lycklig. Dessutom har jag tjänat bra på hockeyn och kan äta mig mätt. Men det är bara en krydda. Familjen är alltid nummer ett för mig.
Ändå vill han såklart inte vara utan tiden i NHL, de två SM-gulden, OS-guldet 2006 - och det oförglömliga VM-silvret 2003. Då var han andremålvakt och fick chansen att spela när Sverige låg under med 1-5 mot Finland en bit in i andra perioden. Sverige vände matchen och vann med 6-5, inte minst tack vare hans insatser. Efter detta genombrott låg världen för hans fötter.
– Det var en speciell match. Jag har lyssnat på radioreferatet massor av gånger och kan fortfarande få gåshud av det.
Men i ärlighetens namn ska det sägas att framgångssagan inte var utan en rad bakslag. I NHL-klubbarna fick han konkurrera med sex, sju målvakter, jämfört med två i landslaget, för att få spela. Det var mycket tuffare än han hade föreställt sig.
– Jag var grinig men körde på ändå, även när tränaren sa att jag var dum i huvudet. Jag tänkte att nu när jag hade fått chansen måste jag ta den. Jag fick kriga på rejält och visa vad jag gick för.
Det gjorde han. På kuppen mognade han även som person.
– Jag är definitivt mer harmonisk nu än när jag var 25. Jag är nöjd med mig själv utan att behöva köpa en massa grejer. Men jag har också blivit mer självisk. Jag har svårt att lita på folk jag inte känner. Folk snackar skit och vill ta ens jobb i hockey.
Egenskaperna kan ha sitt ursprung i uppväxten i ett radhus i Jakobsberg, nordväst om Stockholm.
– Jag var ensambarn och fick mycket uppmärksamhet. Själviskheten kommer nog därifrån, resonerar han högt.
Hustrun, som han träffade på en bar som 19-åring, skulle antagligen mest klaga över hans tankspriddhet, menar han.
– När jag kollar på tv eller läser tidningar är jag som i en bubbla, det går knappt att få kontakt med mig.
Å andra sidan blir det hustrun som ska fälla avgörandet om vad som kommer när hockeykarriären, någon gång i den oskrivna framtiden, är över.
– Hon har anpassat sitt liv efter mitt så många gånger. Nästa gång är det hennes tur att bestämma, säger Mikael Tellqvist.