Min gode vän Sven Rydh avled på juldagen 2013. Han var född i Eskilstuna 1931, tog studenter där på latinlinjen 1950 och förmodades inrikta sig mot en bana inom humaniora eftersom hans betyg var glänsande. Till allmän förvåning valde han istället att komplettera sina betyg och börja sina studier till tandläkare.
Efter examen på Tandläkarhögskolan i Stockholm arbetade han några år inom folktandvården i Torshälla och flyttade sedan med sin familj till Ronneby, där han öppnade en praktik 1964.
1974 sålde han praktiken och flyttade till Baden-Württemberg i Tyskland. Det rådde akut brist på tandläkare i den delstaten, och svenska tandläkare inbjöds att etablera sig på anvisade platser. Sven hamnade i Künzelsau, en vacker liten stad mitt bland vinbergen, och där byggde han snabbt upp en blomstrande praktik. Han stannade till 1996, då han drog sig tillbaka för att odla sina intressen inom olika områden.
Under åren i Baden-Württemberg var det en sak han verkligen saknade: närheten till sjöar och hav. Visserligen besökte han Sörmland varje år, men han ville lukta hav och fann en ö i Atlanten utanför Halifax i Nova Scotia i Kanada där han kunde leva friluftsliv under några sommarveckor som ensam herre på täppan. Han blev mycket förtjust i Kanada och var i valet och kvalet om han skulle bosätta sig i Kanada eller i Blekinge efter försäljningen av den tyska praktiken.
Då dök drömprojektet upp: Gropgården i Strängnäs blev till salu, en stadsgård mitt i Strängnäs med uthus från 1500-talet, gårdshus från 1700-talet och ett gatuhus från början av 1800- talet samt en lagom liten trädgård med gamla fruktträd. Det fanns t o m en verkstad inrymd i ett av uthusen - som gjort för en kreativ person med konstnärliga intressen. Och endast ett stenkast från Mälaren!
Sven slog till direkt och påbörjade metodiskt och noggrant som inför den mest komplicerade rotfyllningsarbetet med att renovera de k-märkta husen. De goda grannarna runtom bidrog till trivseln och inte minst bekantskapen med Braskgårdens teaterkatt Oscar. Tyvärr satte sjukdom stopp för slutförandet av några planerade projekt.
Vi minns Sven som en man som avskydde snobberi och aldrig briljerade, som föredrog att leva enkelt men var mycket generös mot andra, han var sina vänners vän och alltid redo att hjälp till, berest och beläst, kunnig inom många områden, mycket humoristisk och med en stilistisk förmåga att träffsäkert fånga das Wort an sich.
Våra tankar går till dottern Monica i Ronneby och systrarna Kerstin och Solveig.
Torbjörn Kihlgren