När jag tittar in hos familjen Aziz i Röksta under lördagseftermiddagen är vardagsrumsbordet dolt av godsaker i massor – där finns frukt, nötter och burkar med arabiska specialiteter.
– Du måste bara testa vårt kaffe med saffran och ingefära, säger vår jubilar och jo då, det smakar helt okej även med knallgult kaffe.
I början av 90-talet tröttnade Saad på krig och elände där hemma och stack till Ryssland, men väl hemma i Bagdad igen träffade han blivande hustrun Maha som bodde i Eskilstuna sedan 1988.
– Vi kände varandra sedan barndomen och när vi träffades 1992 uppstod kärlek och vi gifte oss i Bagdad. Sedan bodde jag ett år i Jordanien innan alla papper blev klara och jag fick flytta till henne i Eskilstuna, säger Saad.
– Min fru är bara bäst. Eftersom hon var etablerad här gick det lättare för mig att komma in i det svenska samhället, säger Saad och ler kärleksfullt mot sin Maha.
– Men vi ses inte så mycket då jag jobbar dagtid och hon på kvällstid, tillägger han och skrattar.
Vår jubilar gick en teknisk utbildning i Nyköping och 1998 startade han eget som tv-tekniker.
– I början handlade det mesta om att installera paraboler, nu är det mer kabel-tv, säger Saad som installerar antenner och projektorer på företag.
Går affärerna bra?
– Jo då, men det gäller att hela tiden utbilda sig, det händer hela tiden nya saker i den här branschen.
På fritiden bygger han på huset, spelar keyboard, ritar blyertsteckningar och umgås med nära och kära.
– I Irak spelade jag i band, men här spelar jag mest för mina närmaste.
När vi ber Saad att beskriva sig själv hjälper dottern Sarah till.
– Pappa är alldeles för snäll, särskilt mot mig, jag är hans favorit, säger Sarah och skrattar högt.
– Han är snäll och väldigt hjälpsam mot alla han känner, tillägger Maha medan födelsedagsbarnet bara ler åt alla superlativer.
Hur var det att lära sig ett helt nytt språk?
– Det var svårt i början, särskilt att skriva.
Vad är det bästa med Sverige?
– Mycket är bäst här, men ska jag välja något blir det den rättvisa som finns här.
Det sämsta då?
– Det ska vara vädret och mörkret på vintern, något annat kommer jag inte på.
Det återstår tre dagar till 50-årsdagen när vi träffas, men Saad känner inget särskilt inför högtidsdagen.
– Här inne är jag fortfarande ung och grön, säger han och slår sig mot bröstkorgen. Men släkt och vänner kommer hit och firar.
Framtidsdrömmar?
– Jag vill ha fred i världen – det måste väl bli det någon gång.
Vi går ut på altan för att fotografera och när Sarah fixat till frisyren på sin far beordrar hon honom att titta in ordentligt i kameran.
"Vilken gästvänlig och härlig familj", tänker jag när jag brummar hemåt mot redaktionen.