Den gångna helgen blev vår jubilar rejält firad vid 65-årsfesten på Biografbaren i Nyfors.
– En riktigt lyckad fest med flera spontanuppträdanden av gästerna – vi var 53 personer och bjöds på fantastiskt god mat, intygar Hans när vi ses på redaktionen på måndagsförmiddagen.
– Jag har semester fram till torsdag, sedan är det dags för arbete igen, fortsätter han.
Hans lämnade födelsestaden Norrköping redan som ettåring då far i huset fick jobb som postiljon i Eskilstuna.
– Vi hamnade i Fröslunda och hade det riktigt knapert de första åren. Vi fick handla på krita i affärerna och betala när pappa fick lön, minns Hans som tillhörde ett bra kompisgäng som idrottade och körde lite akrobatik under ledning av Svante Rydberg.
Efter grundskolan och ett år som brevbärare gick Hans den ettåriga affärs- och kontorslinjen där den efterföljande praktikplatsen på Ica gav honom fast jobb – som varade i 17 år.
– Jag var på Gunnar Hiredahls butiker i Flacksta, Brottsta och Råbergshallen – det var bra år och redan tidigt började jag jobba lite fackligt.
Du var representant för de värnpliktiga i staben i lumpen på P10 – var du en utpräglad ledartyp redan som ung?
– Nej, det tycker jag inte, det var nog mer att ingen annan ville ha uppdraget och jag ställde upp. Jag känner mig alldaglig och vill egentligen inte stå längst fram – även om det har blivit så ändå.
Den fackliga karriären inleddes på Handels allmänna klubb i Eskilstuna och via utbildningar genom LO, Handels samt handelsrätt på MDH fortsatte den enda upp till den absoluta toppen då Hans slutade som riksavtalsförhandlare.
– Jo man kan väl säga att jag gick hela vägen, säger han med klädsam blygsamhet.
I augusti 2012 gick vår jubilar avtalspension efter 23 år på Handels, men i stället för skön ledighet tackade han ja till ett erbjudande att bli ombudsman på ABF i Sörmland.
– Men bara fram till sista april 2016, då lovar jag att gå i pension på riktigt, säger Hans och garvar.
Vad gör en ombudsman i huvudsak?
– Det är mycket förhandlingar, man kollar upp att det finns kollektivavtal, sysslar med arbetsmiljöproblem, konflikter och försäkringar. Man är till för att lösa problem åt medlemmarna.
Vad krävs för att göra ett bra jobb?
– Man måste vara social och ödmjuk. Och försöka hitta lösningar som både arbetstagare och arbetsgivare är någorlunda nöjda med.
– Ett mycket intressant och spännande uppdrag, tillägger han.
Vid sidan av jobbet har Hans sysslat med teater allt sedan 15-årsåldern.
– Som ung gick ofta och sjöng och gnolade för mig själv så min mamma anmälde mig till Fröslunda Ungdomsteater där Gösta Gabrielsson var ledare. Det var mest tjejer där, men jag tyckte det var kul och på den vägen är det, konstaterar han.
Genom åren har Hans medverkat i Sparreholmsträffarna och Kvällskvittret i Stadsparken åtskilliga gånger, han har cirka 700 föreställningar med Scenknuten på meritlistan och jobbat med många koreografer och regissörer.
– Jag har fått uppleva otroligt mycket roligt och träffat så många spännande människor – genom teatern, men även i jobbet, konstaterar han.
Just nu är Hans aktuell som trollet Trilsk i "Den största pärlan" – en musiksaga av Monika Forsberg och Hasse "Kvinnaböske" Andersson.
– Det är en söt barnmusiksaga och vi gör en miniturné med premiär på Royal i Eskilstuna 29 augusti. Det är en 50 minuter lång historia och det är gratis inträde, tipsar Hans.
Trivs du på scen?
– Ja, det är roligt och stimulerande med delad glädje – och när man uppträder för barn får man responsen direkt. Både den positiva och den negativa...
Vad är din styrka på scen?
– Att prata och sjunga. I yngre år dansade jag också, men jag var vigare då och kunde till och med gå ner i spagat.
Hans är s-märkt ledamot i Miljö- och räddningstjänstnämnden och hinner även med att vara nämndeman i Tingsrätten.
– Jag gillar samhällsfrågor som berör alla och tycker det är två intressanta uppdrag. Men efter den här mandatperioden tackar jag nog för mig och ägnar mig åt skrivandet.
Blivande hustrun Eva träffade Hans genom Scenknuten – tycke uppstod och förlovningen i Rom 1980 följdes upp av giftermål i Husby Rekarne kyrka året därpå.
– Eva är en klippa och familjens ankare, hon har dragit ett tungt lass och ibland undrar jag hur hon orkat hålla fast vid mig i alla år.
Hur har ni fått kärleken att överleva?
– Att bry sig och finnas till i vardagen tror jag är viktigt. Ta vara på de tillfällen som uppstår, livet är trots allt mer vardag än fest. Och låt det spåra ut ibland, så kan man mötas igen efteråt. Man äger inte varandra...
Till sist Hans – tror du fackföreningsrörelsen har någon framtid?
– Ja det tror jag absolut – det är ett kitt i samhället som håller ordning i arbetslivet. Anslutningen i Sverige är bäst i Europa och medlemsantalet ökar inom Handels.
Då så.