Vår vän och kollega Ola Ilebrand, Vasastan i Stockholm, född och uppvuxen i Eskilstuna, har efter en oerhört modig kamp mot cancern lämnat oss, blott 36 år gammal. Han efterlämnar sin fru Ba, sina föräldrar Marianne och Hans, sin bror Nicklas med familj, övrig släkt och många, många vänner.
För lite drygt ett år sedan var Ola och hans högt älskade Ba och klättrade på Mount Everestmassivet. Vi kollegor i arbetsgruppen har kvar armbanden han gav oss som minnen därifrån. Det var ingen slump att bröllopsresan tog dem just dit. Olas genuina intresse för friluftsliv och skidåkning kom under senare år att utvecklas mot klättring. Så sent som förra vintern gick han toppturer och klättrade isväggar i bl.a. Nordnorge och Älvdalen. En annan minnesvärd tur var den klassiska Haute Route mellan Chamonix och Zermatt. Ola brann för äventyret och ingen utmaning var för stor. När han nyligen fick möjlighet att följa med på en havskajaksexpedition tog han även det tillfället i akt. Det fanns en enorm drivkraft och en nyfikenhet i allt han gjorde. Han gjorde det vi andra bara drömt om och kanske inte vågat.
Motpolen till Olas äventyrsådra utgjordes av hans tänkande och omvärldsintresserade sida. Den fick han utlopp för till vardags i sitt arbete som advokat. Ola var lysande i sin yrkesroll. Hans analytiska och kommunikativa förmåga var få förunnad. Han såg alltid skogen trots alla träd. Hans raka och enkla sätt tillsammans med hans integritet och säkra kompass gjorde honom högaktad hos klienter. Han gick hem hos alla. Med sin positiva, drivande och vägvinnande stil var han en centralfigur i vår tvistelösningsgrupp.
Som den utpräglat sociale person Ola var inkluderade han oss kollegor även utanför arbetet. Han bjöd hem oss, tog gärna initiativ till fester och golfrundor. Han ordnade skidresor, några av dem till familjens fjällstuga. Häromåret tog han med sig några av oss och ett gäng hugade universitetsstudenter upp på Kebnekaises sydtopp.
Det är lätt att känna sig alltför allvarlig och högtravande när man skriver en sådan här text. Hade Ola läst våra rader skulle han förmodligen ha dragit till med ett av sina härliga skratt. Ola var nämligen allt annat än högtravande eller någon som tog sig själv på för stort allvar. Han var hjälpsam och brydde sig. Han var rak, enkel, kvicktänkt och framför allt oerhört rolig. Vi kommer särskilt sakna den småbitska ironi med glimten i ögat som var något av hans signum. Kort sagt, Ola var en fantastiskt uppskattad vän och kollega.
Det är en viss tröst att Ola hann med så mycket under sin korta tid och att han fick uppleva den stora kärleken. Vi är tacksamma för att ha fått vara en del av Olas liv och kommer alltid att minnas honom.
Vännerna och kollegorna på Hannes Snellman Advokatbyrå
genom Magnus Eriksson, Katarina Mild och Martin Wallin