Det är något fel på portkoden hemma hos Anna-Stina i Malmköping när vi besöker henne, men vi ringer henne och någon minut senare är hon på plats för att öppna dörren.
– Jag har bott här i snart två år och det är helt okej, men visst saknar jag huset i Fornebo som Reidar och jag bodde i, säger Anna-Stina när vi tar hissen upp till hennes lägenhet på andra våningen.
Hemma på uppväxtgården på Frösön fanns kor, hästar, höns och en gris.
– Där fanns alltid något att göra och jag försökte dessutom uppfostra mina yngre syskon som jag tyckte var bortskämda, säger vår jubilar och skrattar.
Hon gick folkskola och lanthushållsskola uppe i norr och senare blev det även en hemvårdarinnekurs i Småland.
– Efter utbildningen hann jag jobba en tid som hemvårdarinna på Frösön innan vi flyttade till Sörmland, säger hon.
Att det blev Sörmland kan hon tacka kärleken för.
– Reidar gjorde lumpen på Frösön och en kväll träffades vi på dans. Han bjöd upp mig och det tände fort till mellan oss. Han var murare och vi flyttade ner till jobben i Sörmland, säger Anna-Stina som var hemvårdare i Sörmland under många år.
– På den tiden sov man ofta över hos dem man vårdade och hjälpte dem på morgnarna, fortsätter Anna-Stina som även hann jobba 20 år på Konsum i Malmköping, samma affär som hon numera kan se från sitt köksfönster.
Vad har du haft för intressen i livet?
– Jag har skött hushållet, virkat en del, jobbat på huset och i trädgården.
Dottern Siv och hennes tre döttrar bor i Malmköping medan sonen Åke bor i Dalarna.
– Åke bor fantastiskt vackert bredvid Dalälven, intygar hon.
Vi kommer in på den stundande 80-årsdagen och vad vår jubilar tycker om siffran.
– Det låter lite gammalt tycker jag, säger hon och skrattar.
– Men jag mår bra och har inga större krämpor, tillägger hon.
Blir det något firande?
– Det vet jag ingenting om...