Inga Berfors bor i Kärrtorp numera, men på 60-talet var hon en av de där tjejerna som fick sjuksköterskebroschen vid examensceremonin i skolan som låg i Odlaren och den som ligger bakom återträffen.
– Jag håller på med släktforskning och det har hjälpt mig att få tag i samtliga klasskamrater, säger Inga och berättar vidare att fyra har lämnat jordelivet medan andra är förhindrade att komma på grund av olika anledningar.
– Jag har fått så mycket feedback och beröm under resans gång, det här ska bli jätteroligt, fortsätter Inga som är på väg mot Eskilstuna med husbilen när vi når henne på onsdagseftermiddagen.
Var bor dina gamla klasskamrater?
– Många bor runt Eskilstuna, men vi har även folk som kommer från bland annat Ludvika, Malmö och Västerås.
Du låter pigg och rask?
– Det är jag också, jag är fortfarande timanställd på Dalens sjukhus och känner mig som 40 när jag byter om för att jobba.
Efter träffen ringer vi upp Inga för att summera träffen och det är en klingande glad kvinna som svarar.
– Vi hade det fantastiskt roligt och alla var så nöjda, säger Inga på fredagsmorgonen.
– Vi började med eftermiddagskaffe, innan middagen höll vi en tyst minut för våra bortgångna kamrater och efter maten var det väldigt mycket prat och skratt. Vi tittade även i fotoalbum från förr som folk tagit med sig.
Kände ni igen varandra?
– Det var lite svårt med några i början, men det löste sig när man titta närmare och hörde rösten.
Hur länge höll ni på?
– Vi satt i restaurangen till tio och sedan fortsatte vi i stugorna. Några bodde i stugor och andra i sina husbilar.
Är någon ny träff inplanerad?
– Jo då, vi ska träffas igen om tre år och jag tog på mig att hålla i det. Alla utom två har mejladresser, det är väl fantastiskt i den här åldern.
Något annat att tillägga?
– Ja, jag vill att du skickar en eloge till Ingegärd Wieck som hjälpt mig med arrangemanget.
Ni ser otroligt pigga och fräscha ut på bilden – är ni verkligen 70 plus hela gänget!
– Tack du – och jo det är vi. Klasskamraterna var pigga och flera av oss arbetar fortfarande som timanställda på olika ställen.
Vad händer för din del nu?
– Nu ska jag packa ihop mina grejer och ta husbilen upp mot Stockholm.
Kör försiktigt!
– Det lovar jag.