När vi tittar in i Tunaforsstugan på fredagseftermiddagen vankar ett gäng halvnakna karlar omkring till höger i lokalen medan andra pysslar med julbordet till vänster i densamma.
Stämningen är på topp och jag slår mig ner i köksdelen medan vår fotograf lättar på klädseln och kliver in till grabbarna i den heta bastun.
– Bastun har funnits här sedan 40-talet och den här julbordstraditionen har vi haft i åtminstone tio år, säger Bosse Malmquist som varit ordförande i Tunafors Sportstugeförening de senaste 14 åren.
– Den yngste i gänget är väl drygt 60 år och vår äldste är 90 år fyllda, fortsätter Bosse som enligt de andra gubbarna är en riktig eldsjäl och en man som håller ordning och reda på grejerna.
Ett 25-tal herrar brukar dyka upp varje fredag och till den här julbordsfredagen är 23 man anmälda.
– Det är ett blandat gäng, men i stort sett alla har idrottat tidigare, säger Bosse.
– Många håller igång fortfarande, varje sommar gör vi en cykelrunda i någon stad. I somras åkte vi en tur på fyra mil i Stockholm, säger Gunnar Eriksson och visar upp bilder från färden.
– Vi var 20 man som cyklade och vi hade en genomsnittsålder på 73,4 år, fortsätter Gunnar som även håller i den ölprovning de har tillsammans i oktober varje höst.
Vi frågar herrarna vad det är som lockar med att svettas ihop med andra karlar varje fredag.
– Den sociala gemenskapen, säger ett gäng i kör.
Vad snackar ni om?
– Vi försöker lösa världsproblemen – och sen blir det ju en hel del idrottssnack förstås.
Bjuder ni aldrig in fruarna?
– Nej, där är det blankt nej, säger Göran Karlsson och skrattar.
De nybastade männen droppar in i köket och maten står redo på bordet när vi tackar för oss.
– Är det säkert att du inte ska stanna på en öl och lite mat då? frågar Oscarsson.
Inte den här gången, men jag kanske dyker upp när jag blir pensionär om några år...