Lotta Halvardsson Ekdahl vet vad hon pratar om. Hon har under många år på olika sätt arbetat med människors psykiska ohälsa; inom missbruksvården, med långtidsarbetslösa, som flyktingkurator och skolkurator. Hon har jobbat aktivt för föreningarna Suicide Zero och Mind, varit jourhavande medmänniska på hjälplinjer och utbildat människor i suicidprevention.

På torsdagen kom hon till Eskilstuna, som en i raden av föreläsare under Balans Sörmlands stora temadag kring ungas psykiska ohälsa. Enkelt och "hands on" belyste hon dagens situation i individualistiska Sverige, där den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar är högst i Norden och där den personliga utvecklingen blivit viktigare än gemenskap. Och hon gav konkreta råd och verktyg till de vuxna i publiken. Hennes budskap: Var inte rädd för att möta en ung människa som mår dåligt.

–  Var en medmänniska. Lyssna. Man behöver inte ha några rätta svar att komma med, det handlar inte om att gå in i en professionell roll. En livräddare kan alla vara. För att lyssna och vara närvarande räddar liv!

– Det finns så många myter kring att prata med någon som mår dåligt. Den vanligaste är att om man frågar om eventuella självmordstankar så kan det trigga igång ett självmordsförsök. Det är tvärtom farligt att inte säga något alls och gå därifrån. Den som mår dåligt behöver få prata.

I sin profession har hon genom åren noterat att nästan alla unga människor som söker kontakt och vill prata med någon kring sina psykiska problem har ett gemensamt: erfarenhet av mobbning. Ofta har de själva inte ens kopplat tillbaka till att de varit utsatta i skolan, men det är en stor gemensam nämnare bland unga med psykisk ohälsa i dag. Och mobbningen ökar katastrofalt i Sverige just nu.

Numera jobbar Lotta i sitt eget företag som föreläsare. Dessutom planerar hon för ett kommande projekt; just att ta fram ett nytt koncept för en trygg skola som främjar hälsan.

– Det är så otroligt givande att arbeta med de här frågorna. Man kan ju tro att jag skulle bli helt slut av att bara prata självmord och psykisk ohälsa, men jag får så mycket tillbaka. Jag minns första natten jag skulle svara i telefon på Minds självmordslinje, jag var jättenervös för vad jag skulle få höra och vad jag skulle kunna svara. Men efteråt var jag så uppfylld av livet och av att jag kunnat vara till hjälp för någon. Jag hade gjort något meningsfullt.