– Gissa om det kommer att kramas och gråtas, säger systrarna Anette Axell och Annika Hultman.
På Naturförskolan Eken i Slagsta är ungarna ute mer än de är inomhus. I trädgården odlar de sina egna grönsaker och blommor, och i skogsbackarna i närområdet leks det flitigt. Det grillas korv och till och med sovs middag ute ibland. Natur- och miljötänket finns med på alla plan i verksamheten. Och den saken lär inte förändras framöver.
Däremot jobbar grundarna, fröken Anette och fröken Annika, sin sista dag på Eken i dag. Och det blir en enorm förändring, inte minst för dem själva.
Någon gång måste man ju sluta, och tillsammans har de resonerat sig fram till att det är dags nu. Anette fyllde 65 i våras och går i pension, Annika har fem år kvar dit men inser att det kommer att bli för tungt att jobba kvar utan syrran. Nu ställer hon sig till arbetsmarknadens förfogande. Men känslorna är i uppror efter besluten.
– Jag hämtar hem en ny hundvalp på lördag. Hur ska jag annars överleva? ler Anette.
– Jag bor nära förskolan vi jobbade på tidigare. Blir abstinensen för tung går jag väl dit och ställer mig och tittar på ungarna över staketet, skrattar lillasyster Annika.
När Anette Axell och Annika Hultman körde igång sin privata verksamhet tillsammans med kollegorna valde de att göra det i samarbete med Friluftsfrämjandet, och förskolan blev således ett av Eskilstunas första "I ur och skur"-dagis.
– Vi tyckte inte att kommunen hade den verksamhet för barn vi ville ha. Det var för lite utevistelse. Att man mår bra av att vistas utomhus och i naturen vet alla. Man blir lugn och harmonisk, håller sig mer frisk och lär sig värna om djuren och naturen.
Sedan tre år är Eken en av landets naturförskolor.
– Vi har haft förmånen att jobba med härliga, glada, smutsiga barn. Den första kullen är 20 år gammal nu, och när vi nyligen bjöd föräldrarna på fest för att tacka för oss dök det upp två skäggiga unga män och kramade om oss. Sånt känns extra fint.
Systrarna summerar alla åren som underbara. Intensiva, men underbara.
– Det här har ju liksom inte bara varit ett jobb, utan mer en livsstil. Och vi kan lugnt säga att vi gett allt. Har vi slutat 16 har vi kanske gått hem 20.30. Tio timmar i snitt per dag har vi varit här, och ibland har vi sovit över för att allt ska fungera så bra som vi velat. Aldrig en rast på över 18 år. Är man ägare och sköter om allt så är man.
Det har funkat tack vare familjer som stöttat. Annika minns att hon skapade förvirring hemma när de egna barnen var små.
– "Har du flyttat, mamma?" frågade de efter en extra intensiv period när jag åkte hemifrån innan de steg upp och kom hem när de somnat.
Nu infinner sig plötsligt egentid. Utan syrran vid sidan om.
– Det har gått jättebra att jobba så tätt tillsammans. På kvällarna har vi ringt varann, men bara för att avhandla de jobbfrågor vi inte hunnit med under dagen. Privata samtal har det inte funnits tid för.
Anette och Annika tittar på varandra och ler. Vad kommer de nu prata om när de rings?
Fast den stora frågan är ändå hur de överlever fredagens farväl, och kramabstinesen som sedan lär slå till.
– . Vi har såna enormt kramgoa ungar. Till och med de flesta föräldrarna kramas. Det blir tufft att klara sig utan.
Naturförskolan Eken har köpts av ägarna till Eskilstuna Fria förskola AB.