Sten O Andersson har alltid gillat att skriva, från skoltiden – när han framgångsrikt skapade uppsatser – till i dag. Han är en aktiv skribent på olika skrivarforum på nätet, bland annat nättidningen sourze.se och Facebook.
I sin förra bok, "En krog måste du alltid lämna" skildrade han i romanform krogvärlden via bland annat sina egna erfarenheter i Eskilstuna under tonåren, när han jobbade på både Stadshotellet, Metropol och Stadskällaren. Den här gången har han valt att skriva i en självbiografisk form, och i "Arbeta friskt vidare" ligger tonvikten på just arbetslivet.
– Jag tänkte att det kan vara roligt och intressant att läsa om ett omväxlande arbetsliv i olika branscher, från krigsåren och framåt. I dag när ingen börjar jobba innan de fyllt 20 kan unga människor säkert ha glädje av boken. Jag var sju när jag fick mitt första jobb.
Barndomsmiljön kring Nyforsgatan 22 var kanske inte den bästa, även om ungarna som bodde här trivdes.
– Stans största bensinstation, IC, var belägen i fastigheten och det tyckte vi förstås var roligt och spännande, även om en bensinmack förstås inte var någon bra lekplats. Standarden i huset var låg och jag minns när taket rasade in i tvättstugan.
Unge Sten var företagsam.
– Det var ju så mycket man ville ha. Jag älskade att gå på bio, och jobbade man en kväll med att ställa upp käglor i bowlinghallen snett under Royalbiografen kunde man tjäna ihop till en biobiljett. Och min bror hjälpte mig till mitt första springpojksuppdrag som sjuåring. Jag delade ut Folket och Eskilstuna-Kuriren, och mot en Loranga i veckan hjälpte jag brorsan med att lämna tidningsbuntar i tobaksaffärerna.
Att familjen kunde flytta in i en tvårummare med den tidens alla bekvämligheter i den då spännande och fina stadsdelen Fröslunda, det var delvis 15-årige Stens förtjänst. När föreståndaren fick läsa hans uppsats om att det tydligen krävdes pengar för att få byta upp sig på hyresmarknaden, så erbjöds familjen en flytt.
Eskilstuna lämnade han för gott när det blev dags för dåvarande Socialinstitutet, senare Socialhögskolan, i Umeå. Familjen har bott på olika håll runt Stockholm och sedan många år är det Älvsjö som är hemmakvarteren. Men sommarhuset står i Mariefred och släkten finns kvar i Eskilstuna, så Sten besöker fortfarande sin gamla hemstad då och då. Och så läser han flitigt om vad som händer här.
– Jag har förstått att Fröslunda, som vi trivdes så bra i, brottas med stora problem i dag.