När ni läser detta befinner sig jubilaren någonstans i Danmark, möjligen i jylländska Herning.
Hon drog iväg i husbil. En annan familj gör Mona Karlsson och hennes sambo Kaent Eriksson sällskap.
Fredagen den 22 augusti fyller Mona Karlsson jämnt.
Men alla ni som tänkt er att uppvakta stallarholmsbon får ge er till tåls i över en vecka.
– Jag ska ha öppet hus den 30 augusti. Då blir det lite mat och vin uppe på brukshundsklubben i Malmby.
Festen krockar nästan med en annan viktig familjeangelägenhet.
Bara fyra timmar tidigare ska en av Monas och Kaents söner gifta sig.
– Det sker utomhus vid Gripsholms slott, en borgerlig vigsel.
Vi träffar Mona Karlsson i hemmet på "fastlandssidan" i Stallarholmen.
Jubilaren är uppväxt i Marietorp mellan Läggesta och Laxne.
Via ett längre mellanspel i Strängnäs, där Mona bland annat jobbade i den smått legendariska Sibyllakiosken på Järnvägsgatan, kom hon till Stallarholmen 1983.
Arbetar gör tvåbarnsmamman på Hammargården i Mariefred.
– Jag är undersköterska och jobbar alltid natt. Det blir 14 pass på fem veckor. Jag börjar strax före klockan 21 och är klar vid sju på morgonen.
Mycket av fritiden lägger hon på sina tre border collies – Alfred, Anton och Arne.
– En ras det är lätt att arbeta med. Jag tycker om att träna hundar och de får tävla mycket.
Ett fint minne är Alfreds elfte plats vid VM i Paris 2011.
– Totalt har jag fött upp sju lydnadschampions
Tidigare fanns en golden retriever-tik i hushållet. Den hunden födde nio valpar "på ett bräde".
– Hon och Alfred tjuvparade sig. Vi var borta och bad sönerna hålla koll, men de måste ha missat att stänga någon dörr, säger Mona Karlsson och tillägger:
– Efter den händelsen blev Alfred kastrerad.
Hur gick det för avkommorna?
– Bra. Valparna sålde vi till folk här i trakten. Jag har fortfarande kontakt med flera av ägarna.
Mona Karlsson tillbringar mycket tid på brukshundsklubben i Strängnäs utkanter.
– Hundar är mitt stora och enda intresse!
Tittar du på tv?
– Ja, mest såpor.
Gillar du att läsa?
– Så där, det blir mycket hundtidningar. Men vi har Strengnäs Tidning också.
Vad önskar du dig inför 60-årsfesten?
– Ingenting alls.
Det visar sig dock vara en sanning med modifikation. När jag efter intervju och fotografering går till bilen hinner Kaent Eriksson ikapp mig och tipsar diskret:
– Skriv i tidningen att Mona vill en tatuering av Alfred. De som kommer för att gratulera henne 30 augusti kan väl lämna ett bidrag till det i stället för att ta med sig presenter.