Jag har suttit på diverse kammare och filosoferat i snudd på halva livet nu och allt som oftast har jag haft farfarsglaset mitt med mig på mina nattliga skrivresor.
Det blev så av en slump någon gång i slutet av 80-talet och sedan har det bara fortsatt.
Jag vet att det finns folk där ute som skulle vilja se det där förbaskade glaset krossat och att de är dödströtta på den alkoholromantik jag härmed hänger mig åt i offentligheten år efter år.
Fast det finns även de som blir irriterade om jag någon gång hoppar över innehållet i Emils gamla grogglas.
Inte ens en diplomat som jag kan vara alla till lags och det är ju trots allt "bara" bira som inmundigas.
Jag vet naturligtvis vilka fruktansvärda tragedier som kan följa i alkoholen spår och för bara något år sedan söp en före detta lagkamrat ihjäl sig. En kanonkille på alla sätt och vis, men som av någon anledning lät flaskan ta befäl över tillvaron.
Men jag har också en handfull bekanta som efter årtionden av såväl för ofta som för mycket sagt tack och hej till allt vad alkohol heter och nu lever som nyktra alkoholister.
All heder åt dem.
Det blev ett antal bägare under mitt nyliga födelsedagsfirande, men mer än salongsberusad blev jag aldrig – däremot blev jag uppvaktad så det stod härliga till.
För något år sedan föll även jag för trycket och blev medlem i Facebook och säga vad man vill om den där rörelsen, men inte tusan blir man bortglömd på sin födelsedag inte.
Herre min skapare vilken kaskad av gratulationer jag fick på 60-årsdagen – det fullkomligt smattrade in från när och fjärran. Men inte bara på fb, jag fick ett dussintal telefonsamtal från kända och okända, vykortshälsningar från Statts legendariske köksmästare Sven med fru Birgitta och statistikoraklet Christer, en udda Magnell-hälsning från herr Brotzler samt ett knippe tulpaner från Lelle i Rimbo.
Dessutom tog sambon med mig på ett fyra dagar långt äventyr i Sveriges respektive Estlands huvudstäder – så nog blev jag uppmärksammad alltid.
Det ryktas även om tårtkalas på kneget under fredagen och en efterföljande after work på lokalt hak med arbetskamraterna framåt kvällningen.
Och om alla bitar faller på plats kan firandet avrundas med någon form av 120-årskalas ute i Vilsta till sommaren – då tillsammans med grannen Bo som också tillhör denna fantastiska årgång som föddes anno 1956.
Stort tack för alla hyllningar!
Några som snudd på aldrig blir hyllade för sina insatser är den svenska polismakten – hur de än beter sig blir det fel och snart kommer kraven på att huvuden ska rulla.
Här om året uppmärksammades Skånepolisens romregister och hela kåren pekades ut som rasister – med den uppläxningen i färskt minne valde de motsatt taktik när rader av anmälningar om sexuella trakasserier rasade in i samband med sommarens ungdomskonsert i Kungsträdgården.
De lät helt enkelt bli att kommunicera ut brotten som hade skett då det uppgavs vara män från andra sidan klotet som var i majoritet vid dessa masstafsningar.
"Nu ska väl etablissemanget och inte minst rikspolischefen Dan Eliasson bli nöjd" – tänkte nog konstaplarna, men när nyårskaoset i Köln till sist uppmärksammades kröp det snart fram att samma beteende sedan länge varit flitigt förekommande även hos oss.
Jag förstår polisens agerande till fullo, men att ingen massmedial kanal knystat om det här förrän nu måste betraktas som lite skrämmande.
Och politikerna står som brukligt på rad och tar till sitt lama favoritavståndstagande – "detta är oacceptabelt".
God helg på er.