Jag kommer inte ihÄg exakt hur gamla vi var - nÄgonstans kring 13-14 Är skulle jag gissa - nÀr vi stod bakom skorstenen pÄ RonnebyvÀgen och tÀvlade om vem av oss grabbar som kunde kissa högst upp pÄ vÀggen.
Om det var jag som hade rekordet nÀr vi vÀxte ifrÄn den dÀr leken minns jag inte heller, men det kan mycket vÀl ha varit sÄ dÄ jag var en vinnarskalle av guds nÄde redan i mycket unga Är.
BÄde nÀr det gÀllde sport av alla de slag och sÄdana hÀr nÄgot mer udda utmaningar.
Vi tog helt sonika i frÄn ljumskarna och uppÄt innan vi skickade ivÀg vÄra strÄlar flera meter upp pÄ den dÀr skorstensvÀggen.
Man hade grymt bra kontroll pÄ grejerna och ett otroligt tryck i blÄsan pÄ den tiden.
I dag kan jag undra om unga killar pÄ andra hÄll gjorde sammalunda och vem vet, det kanske tÀvlingskissas sÄ det stÄr hÀrliga till pÄ vÀggar runt om i landet Àn i dag. Hur som helst vore det vÀldigt konstigt om den hÀr företeelsen bara försiggick dÀr och dÄ hemma hos oss i Björkhagen.
MÀrkligt Àmne sÄ hÀr i jultider kanske nÄgon tycker, men jag kom att tÀnka pÄ det hÀr nÀr jag stod pÄ toaletten och fjölade hÀr om dagen. Det dÀr forna trycket i blÄsan finns inte tillstymmelsen till lÀngre och numera kÀnns det som det vore sirap eller nÄgot liknande som ska ut genom urinröret.
Det gÄr vÀldigt trögt mÄste jag erkÀnna och den muskulatur som bevisligen omgÀrdade paketet nÀr det hÀr begav sig mÄste nÀrmast ha förtvinat vid det hÀr laget.
Och om sanningen ska fram sÄ gÄr jag omkring och Àr lite smÄskraj att den hÀr upptÀckten kan betyda att nÄgot Àr vajsing med apparaten min. I tider nÀr var och varannan medelÄlders man drabbas av prostatacancer vore det ju inte sÀrskilt konstigt om Àven jag Äkte dit.
Fast Àn sÄ lÀnge slipper jag i alla fall springa upp och pinka pÄ nÀtterna och om jag inte missuppfattat saker och ting helt Ät fanders ska det vara ett gott tecken i de hÀr sammanhangen.
Och det vore vÀl sjÀlva fan om jag fick tjall pÄ grejerna före pappa Olle som Àr inne pÄ sitt 88:e levnadsÄr vid det hÀr laget...
Ja ni lÀsarna, tankarna flyger och far Ät alla möjliga hÄll i skallen pÄ mig hÀr i natten mot fredag 11 december och jag funderar fortfarande pÄ Migrationsverkets beslut att ge alla mÀnniskor som lyckas ta sig frÄn Syrien till Sverige permanent uppehÄllstillstÄnd.
De gjorde ju sÄ en dag i september 2013.
Ett lika generöst som gigantiskt Ätagande som förmodligen saknar motstycke - det bor trots allt över 20 miljoner mÀnniskor i Syrien och vem vill inte lÀmna ett land dÀr det rÄder krig och totalt kaos.
I Sverige kan det ta flera Är av mangling genom otaliga instanser för att fÄ lov att bygga ett utedass pÄ sin egen tomt, men Migrationsverket tog ett spontanbeslut som kommer att pÄverka oss i generationer framöver.
Det kÀnns vÀldigt mÀrkligt.
Fast nu Ă€r ju det dĂ€r löftet brutet, landsfader Löfven har konstaterat att "vi" har varit naiva och makten snackar till och med om att stĂ€nga Ăresundsbron.
DÀr kan man snacka om kovÀndning i kolossalformat...
Avslutningsvis kan jag avslöja att vi sökte nya tjÀnster hÀr pÄ kneget i veckan och min förhoppning var att fÄ en "fri roll pÄ mittfÀltet" som i fornstora dagar.
Men nÄgon sÄdan tjÀnst fanns tyvÀrr inte sÄ vi fÄr vÀl se vilka sidor jag dyker upp pÄ anno 2016.
God jul pÄ er!