Med bestörtning mottog vi besked om Görans plötsliga bortgång. Ena dagen första barnbarnsbarnets födelse, ny azurblå bil, möte med sin konstcirkel med hembakade lussebullar, nästa dag finns inte Göran mer i jordelivet.
Vi var cirka tjugo ungdomar som lärde känna varandra under skoltiden i Nyköping och har sedan dess träffats regelbundet i mer än ett halvt sekel. Vi lämnade alla den stad som format oss. Marianne och Göran återvände och har förblivit hemstaden trogna.
Göran blev den självklara källan, som vi kunde förlita oss på vad gäller livet i Nyköping förr och nu. Vad han inte visste om stadens kultur, hantverk, affärsliv och honoratiores var inte värt att veta. Under åren har han underhållit oss med många anekdoter om “vår" stads alla märkliga tilldragelser och dess persongalleri med sådan humor och värme att vår positiva syn på vår skolstad förstärkts.
Att våra barn och barnbarn alltid sett Göran som en nära kompis är inte konstigt, då han i högsta grad hade barnasinnet kvar. Han älskade att fira sina födelsedagar och mottog med förtjusning presenter och gav noga genomtänkta gåvor, fint inslagna.
Med julfirandet slarvades det inte heller.
Vi kommer alla att sakna Görans egenhändigt tillverkade julkort. Mariannes och Görans sinne för det vackra, och intresset för konst och hantverk avspeglas i deras hem såväl på Västra Storgatan som på Femöre och i Undersåker.
Göran hade ständigt nya projekt på gång. Det kunde vara bokbinderi, ombyggnad av fjällstugan, ny trappa till sommarstugan, en anordning på bryggan för att hålla balansen när han gick ombord på sina ofta införskaffade roddbåtar.
Vi saknar en uppfinningsrik, fantasifull, mångkunnig, varm vän.
För vännerna i Nyköpingsgänget
Christina och Sven Hydén