Gerhardt Pedersen föddes i gränstrakterna mellan Danmark och Tyskland 1925. Som fjortonåring började han att arbeta hårt, först som bagarlärling, sedan som bonddräng.
Under efterkrigstiden blev han utsedd till dansk militärpolis i Tyskland.
Gerhardt hade imponerande krafter och var som ungdom distriktsmästare i boxning.
I början av 1950-talet rådde arbetslöshet i Danmark. Gerhardt fick arbete i Sverige som skogsarbetare och flyttade med hustrun Marie och sonen Gert. Efter en tid började han arbeta på Forsa såg i Åker och några år senare föddes dottern Mariann.
I Forsa skapade Gerhardt en framtid för sig och sin familj. Som den person han var, vann han respekt och förtroende på sin arbetsplats och avancerade till arbetsledare. Gerhardt var mycket intresserad av jakt och deltog i många jakter på Berga, vilket han uppskattade mycket.
Han hade ett stort intresse för biodling och var under många år aktiv i biodlarföreningen.
Några år efter sin hustrus död bröt Gerhardt upp från Forsa. Det tredje husköpet blev Grinda i Stallarholmen år 2000. Gerhardt lyckades göra denna bygd till sin. Här blev han välkänd och träffade både gamla och nya vänner. Han imponerade på alla med sin spänstighet och styrka. Han tog långa promenader både till fots och per cykel. Det finns inga vägar eller skogar, som inte Gerhardt har besökt. Fortgående ägnade han sig åt vedhantering och senast i somras, fick han ett stort lass med extra grovt timmer, som snart låg i fina vedstaplar på hans tomt.
Jag lärde känna Gerhardt då han var nyinflyttad till Grinda och blev daghusse till våra taxar. Han tog dagliga promenader med dem intill sin sista dag i livet. Under åren växte en varm vänskap fram. Han var en person som alltid ställde upp och som man kunde lita på till 100 procent. Han var mycket positiv, älskade Sverige, skogen och livet och kunde inte förstå, varför han blivit så lyckligt lottad, för det fanns säkert ingen pensionär, som hade det så bra som han. Som hans pappa sade: Gerhardt är som fettpärlan på soppan. Han kommer alltid upp på ytan.
Gerhardt var unik, en hedersman och gentleman av sällsynt slag. Han efterlämnar ett stort tomrum, och många med mig saknar honom djupt.
Helene Lundberg, granne och vän