Han var in i det sista mycket engagerad i samhällsfrågor. I oktober 2016 var han till exempel med och diskuterade utformningen av en ny församlingsinstruktion.
Sven blev år 1950 vid 24 års ålder landets yngste ledamot i fullmäktige – samma år som Oxelösund blev stad – och redan år 1959 blev han kommunalråd, en post som han innehade i 28 år.
Under 1950-talet skedde stora förändringar i staden eftersom Gränges beslutade att bygga ut järnverket. Under Svens tid samarbetade staden och bolaget med planering av infrastrukturen. Nya bostäder, vägar, fritidsområden etcetera kom till för Oxelösunds fördubblade folkmängd. Sven måste ha arbetat dag och natt med ledningen av stadens omdaning. Att en del äldre bebyggelse fick rivas för nybyggnationen är något som Sven senare beklagade.
Sven Zetterström satt även i riksdagens andra kammare för Socialdemokraterna åren 1968–1970 och var också engagerad i landstinget.
Sven har förutom ett oerhört minne, inte minst för siffror, under alla år samlat material från verksamheten i staden. Detta har han sammanställt i flera böcker om Oxelösund.
Jag lärde känna Sven Zetterström i början av 1970-talet, när jag engagerade mig politiskt. Trots att vi hade olika politiska hemvist (jag tillhörde Högerpartiet, som det hette då, i dag Moderaterna) och olika synpunkter så respekterade och uppskattade vi varandra och hade alltid ett trevligt samarbete.
Sven var mycket intresserad av att tala med människor och jag kan tänka mig att hans inköpsrundor i centrum tog avsevärd tid efter pensioneringen. Flera personer jag träffat efter hans frånfälle har just talat om hur trevligt det var att möta och tala med honom.
Sven Zetterström har betytt mycket för Oxelösunds utveckling. Vad han betytt för det Socialdemokratiska partiet får andra vittna om.
Jag känner varmt med dottern Anneli och barnbarnen Tove och Felix i deras förlust och sorg.
Torbritt Bökman