Han växte upp på torpet Tegeltorp, Stjärnholm, hos mormor och morfar. Morfar kom att bli järnverksarbetare.
Sven gick i sjuårig folkskola, blev springpojke, glasverksarbetare, verkstadsarbetare och så småningom kranmaskinist. En del korrespondensstudier och kurser blev den bokliga utbildningen, men de verkliga kunskaperna skaffade han sig i föreningslivet. Sjutton år gammal blev han medlem i SSU, kom med i styrelsen ganska omedelbart och dess ordförande 1947–1951. Blev ledamot av arbetarekommunens styrelse 1950, blev kvar där i trettio år och dess ordförande 1952–1958. Han var idrottsintresserad och aktiv i bandy och orientering, den sistnämnda sporten var han initiativtagare till i Oxelösund.
När Oxelösund blev stad 1950 var alltså " Sven Z", som han kallades, väl känd inom det politiska Oxelösund, framförallt bland ungdomen, och sedan rullade uppdragen på. Ledamot av fullmäktige redan 1949, fick nämnduppdrag och valdes 1958 till kommunfullmäktiges ordförande. Ett uppdrag som bara varade i ett år. Nu blev det kommunalpolitik på heltid, han valdes till ordförande i kommunstyrelsen, eller drätselkammaren som den benämndes då, med titeln kommunalråd. Slut på kranmaskinistjobbet i hamnen!
NYA TIDER FÖR OXELÖSUND
Orsaken till att Sven så tidigt fick lämna ordförandeskapet i KF för att få samma post i KS var naturligtvis Gränges planer på att investera sina 600 miljoner, som man fick av staten för inlösen av halva LKAB. Det var väldigt mycket pengar, kanske runt nio miljarder i nuvarande penningvärde. Och detta i lilla Oxelösund. Sven fick det politiska uppdraget att genomföra projektet. En liten stad med bara drygt 5 000 invånare skulle byggas om till en stad på, som man då trodde, 20 000. Sven tvekade först att ta på sig ansvaret men accepterade och det blev naturligtvis en uppgift på heltid. Han berättar själv i sin bok "Sven Z minns" om både roliga och glada minnen. De glada var att få vara med och utforma ett modernt Oxelösund, där investeringarna var enorma; skolor, äldrevård, badhus, kommunhus, idrottsplats, båthamnar, infrastruktur. För att nu nämna några. Besvikelser fanns också. Det var inte lätt att svälja när glasbruket försvann, liksom övriga strukturomvandlingar, som gjorde att befolkningstalet efter att ha toppat på över 15 000 började krympa betänkligt och därmed skatteunderlaget. Oförskyllt har man också i bland lastat på honom rivningar av gamla hus och andra förändringar av staden. Vi "gamlingar", som var verksamma på den tiden, har nog också vårt ansvar!
ANDRA UPPDRAG
Det är klart att det framgångsrika kommunalrådet i Oxelösund uppmärksammades utanför vår stad. 1967 blev Sven riksdagsman som ersättare efter avlidne Harry Berg, Nyköping. Uppdraget varade i tre år. Sven avböjde fortsättning. I stället blev han ordförande i landstinget under tolv år och samtidigt styrelseledamot i Grängeskoncernen, en av de första fackliga/politikerna i landet med sådant uppdrag. Uppdraget fortsatte sedan i nybildade SSAB. Sven var också ledamot i länsstyrelsen. När Sven efter 29 år som "landets längsta kommunalråd" lämnade den politiska verksamheten, kom han att få en stor uppgift som återberättare av den spännande utvecklingen han varit med om i Oxelösund. Studiecirklar, föreläsningar, artiklar, böcker, katalogiseringar av tidsdokument. Det är inte bara ett fysiskt minne Sven lämnar efter sig. Vi är många som med glädje minns hans engagemang för "Ocklesund", som han sa. Bland det sista han sa till mig och kände besvikelse över var att hans ide om byggande av ett Östersjömuseum i Oxelösund inte gick att genomföra. Här var vi för liten del av länet i kampen om landstingets pengar.
POLITISKT MINNE
Vi socialdemokrater minns Sven som något av en förebild. Genom en politisk gärning under ett halvt sekel i en stad med en sällsynt utvecklingskurva, har vi hela tiden kunnat vara med att styra utvecklingen genom en representant från folket för folket. Efter avslutad gärning fick Sven ta emot vårt partis högsta utmärkelse, Erlanderplaketten. Sällan har någon fått den utmärkelsen mer välförtjänt. Vårt djupaste tack för din gärning!
Oxelösunds arbetarekommun genom Olle Berg