Aktiviteten är hög, det doftar gott av kaffe och färskt bröd och skratten hörs ända ut på gården när vi besöker NBV:s lokaler på Ekuddsvägen en förmiddag. Det visar sig att flera cirkeldeltagare haft förhinder den här dagen och vi kan bara gissa oss till hur högt i tak det är i denna källarlokal när hela styrkan är på plats.
Men Solveig Hermansson är som vanligt med. Det har hon varit sedan 1966, då hennes mamma som var pianopedagog inom NBV fick frågan om hon inte kände någon som kunde leda sykurser, och svarade "jo, min dotter". Förutom en termin när en knäoperation hindrade henne har Solveig sedan lett sina populära sykurser. Och älskat det.
– Jag började tidigt med att sy hemma på beställning och lärde mig själv. När barnen var små sydde jag kvällar och nätter så gubben knappt fick sova. Det kanske allra roligaste var alla de brudklänningar jag tillverkade Men fortfarande är en ny trave tyger som godis för mig.
Till en början höll de till i Gökstensskolan och sedan 1994 huserar NBV här intill kanalen. Solveig höll kvällskurser till en början, men när hon själv blev pensionär övergick cirkelverksamheten till dagtid. Nu leder hon två sömnadsglada grupper i veckan.
Deltagare har kommit och gått, vissa har varit med sedan unga år, andra har dykt upp på äldre dar. Några deltagare finns inte längre i livet. Det har sytts barnkläder till de egna barnen och till barnbarn, stickats mössor och vantar, tillverkats folkdräkter, producerats kuddar, gardiner och dukar och på senare tid till och med skapats ett nytt ryggstöd till en soffa här inne. Det är ingen hejd på idéerna, garanterar cirkelledaren. Men fikat och "morgonmötet" är lika viktigt som sömnaden.
– Det här har blivit lika mycket vänner som deltagare. Man måste få höra hur alla mår, om det kommit ett nytt barnbarn eller hänt något nytt sedan förra veckan. Och så måste Guif avhandlas. Vi har många aktiva fans hos oss, och jag lär mig något nytt varje gång.
Solveig Hermansson förklarar att hon har en efterträdare på gång, vilket känns tryggt för alla. Men hon behåller hemskt gärna sin tjänst så länge det bara går.
– Jag har sådan tur att bli väl omhändertagen här. Flickorna kommer och hämtar mig och skjutsar hem mig. Med en reservdelsmänniska som jag vet man inte hur det hade gått annars. Då blev jag sittande hemma bredvid gubben, stickandes tofflor dagarna i ända.
Nyligen blev Solveig hyllad för sitt mångåriga engagemang med en riktig jubileumsfest, inklusive blommor, presenter och ett fint diplom.
– Jätteroligt! NBV hade bjudit in både nya och gamla elever, till och med ett antal från the very beginning.