Minnesord Som tidigare meddelats har kyrkoherde emerita Karin Maxe, Torshälla, fått hembud.

Karin var född och uppvuxen i Torshälla, erfor kallelsen till präst, skolade om sig och återvände till sin hembygd för att tjänstgöra i Torshälla församling under närmare 20 år, först som komminister och sedan som kyrkoherde. Även efter pensioneringen fortsatte Karins ideella engagemang oförtrutet i församlingen och hon vikarierade även i grannförsamlingarna i kontraktet under ytterligare cirka 10 år. Vi minns Karin med värme, som person och genom hennes trogna tjänst i kyrkan.

Karin, ikonmålaren som fick himmelen att landa på jorden. Hon som fick människor att växa, och den värme och kärlek som hon spred som präst och som kyrkoherde fick frusna hjärtan att blomma. Karin samlade människor och lyssnade och spred trygghet, som en hönsmamma kunde hon få människor att känna att himlen har landat.

Artikelbild

| Karin Maxe

Rättvisa, solidaritet, mänskliga rättigheter och hbtq-frågor engagerade Karin. Hon brann för Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen (nu ACT, Svenska kyrkans internationella arbete). Fredsrörelsen brann hon också för. För alla människors lika värde och för att göra den här världen varmare, stod Karin i snöyra och regn och rusk utanför Systembolaget och samlade in pengar.

Karin älskade naturen och hon hade sina svampställen som hon besökte och höll under uppsikt.

Karin hade många vänner och många önskade att hon skulle döpa deras barn, vara deras bröllopspräst och ta hand om begravningar och lysa frid över människors liv. Karin var ett stort stöd för många anhöriga i samband med Estonia-katastrofen och startade upp flera samtalsforum.

Karin din starka vilja, din glädje och glödande energi, dina skickligt skapande händer, ditt engagemang och förmågan att sprida glädje och kunskap, alla böcker som du läst, gästfriheten – visst är det konstigt… först finns man inte, sen finns man, och sen finns man inte…

I varma och färgstarka minnen lever du Karin i alla våra tankar och hjärtan. Vi bär dig inom oss och vi är många, många. Våra tankar och böner går nu också till dina närmaste anhöriga, dina döttrar med familjer.

Tack, älskade Karin!