En av oss var reumatiker och han tyckte att han mådde bäst av att inte äta kött, så vi turades om att laga vegetarisk mat. Sedan dess har jag börjat laga alltmer vegetariskt även veckans övriga dagar, tills jag numera bara äter kött ett par gånger om året.
Vad jag vill säga med detta är att köttätande inte behöver vara allt eller intet. Man behöver inte bli vegetarian från en dag till en annan, som om man konverterade till en ny religion. Det går utmärkt att prova sig fram genom att lite i taget dra ner på sin köttkonsumtion.
Poängen med att göra det är inte en enda, utan flera. Man kan göra det för djurens skull: alla vet att dagens djurhantering är föga djurvänlig. Man kan göra det för klimatets skull: köttproduktion står för nära en femtedel av de globala utsläppen av växthusgaser, mer än den globala transportsektorn.
Man kan också göra det för sin egen skull: det är inte nyttigt att äta så mycket köttprotein som vi gör nu, eftersom en del av proteinet omvandlas till skadliga kvävehaltiga ämnen i tarmen. Särskilt det röda köttet är ju länkat till både hjärt-kärlsjukdomar och tarmcancer, enligt många vetenskapliga studier.
Bara för några årtionden sedan åt vi i Sverige ungefär hälften så mycket kött som vi gör i dag – och inte kan jag minnas att man led av det. Kanske till och med tvärtom, eftersom söndagssteken eller kycklingen framstod som godare just för att den inte var vardagsmat. Dessutom finns det så mycket god köttfri mat – fisk, pajer och pastarätter med grönsaker och svamp, mustiga böngrytor, vegetariska soppor ... det är bara att börja prova!
Ingela Björck
aktiv i Klimatriksdag 2014