Värmen måste kylas bort, medan en mindre del får vatten att koka till ånga. Ångan blåser ut med kraft och ger snurr åt en turbin med generator – och elen strömmar ut!
En sommar med valrörelse, utspel och löften. Höst med ny regering och annan energipolitik. Omröstning om kärnkraft skedde 1980. Där ville alla avveckla dock i högst olika takt.
Kärnkraftens slutår sattes i riksdagen av vinnarna till 2010. Tio av tolv reaktorer är ännu i drift, kärnkraftsparentesen är inte avslutad!
Ett brott mot folkomröstningens resultat. Man ska givetvis inte vara stelbent. Saker kan radikalt ha förändrats. Beslut kan behöva omprövas.
Kärnkraftens problem är kanske förbi? Har kärnkraften blivit hållbar? Är tillgången på uran inte längre begränsad?
Skapas det inte ett för framtiden farligt avfall? Ska vi glömma haverier som Tjernobyl och Fukushima?
Genererar inte kärnkraft livsfarlig strålning? Har plutonium slutat vara ett farligt gift?
Har terrorhotet blivit mindre eller försvunnit? Har kärnkraft slutat vara en möjlig inkörsport till kärnvapen?
Det finns till och med en extrem falang som vill bygga nya reaktorer, ibland med miljöargument om att minska klimatpåverkan.
Har man inte förmåga att ta till sig, att tänka, att hantera mer än en sak i taget? En ganska förnedrande tanke jag genast vill ta tillbaka.
Miljöproblemen är ju inte ett eller två, de är ju så väldigt många! Skapelsens krona kan väl inte vara så enfaldig!
Kärnkraft är ohållbar samt då och då förödande för sin omgivning. Kärnkraft är dyrt, komplicerat och dumdristigt, ett oerhört farligt sätt att koka vatten. Kärnkraft är energi för bakåtsträvare.
Se till att kärnkraften stängs av!
Björn Lymar