Hans röst bär vittne om fascismens rätta natur och hur enstaka
individer har drabbats, med hjälp av ett klart och vackert språk.
Därför skär det i hjärtat när man passerar den vackra Selanderstatyn,
omgiven av flyttbara (!) cykelställ. Där finns utrymme för cyklar på
annat håll i närheten och vid statyn borde i stället det stå några fasta bänkar,
där man kunde sitta med sina tankar under trädkronorna och se ut över ån.
Selander kämpade öppet mot nazismen och Hitler, detta inte helt utan risk
på 30 och 40- talet. Denne stridbare redaktör för EK är en av få verkligt kända
Eskilstunabor i modern tid.
En hänvändelse till kommunen i detta ärende gav inget annat resultat än ett
tomt löfte att åtgärda eländet. Det är vidare en gåta att ledningen för EK inte
tycks störas av detta “majestätsbrott".
Det finns tid och pengar att pynta och lägga sten både här och där samt sätta upp
en staty i form av en öronspruta framför vårt vackra stadshus. Men var finns ett
äkta engagemang mot rasism och övergrepp, när stadens store man inte ens nämns
i samband med det aktuella Nobelpriset och motiven bakom valet?
Bonjour Tristesse