Replik på insändaren "Vad göra med Strängnäs museisamlingar?" (4/7).
Många föremål, inte alla, som alltså representerar tidigare generationers arbetsliv i Stängnäs är bara värdelöst skräp enligt de tre kulturpolitikerna. Skamligt!
Ett underligt sätt att försöka komma ur detta dilemma är börja tala om det unika kontra det lokalhistoriska. Ska det unika representera vår historia eller är det liv och arbete som ska belysas?
Det som samlats in i Strängnäs representerar liv och arbete i just Strängnäs. Det som har lett fram till dagens Strängnäs. Det verkar väl naivt med påståendet att samlingar i andra kommuner eller län skulle kunna ersätta det som verkligen hör till vårt kulturarv. Så kan det inte gå till.
Dagens forskning, med inriktning mot samhällsförändringar över tid, använder exempelvis oftast de vardagliga materialen med ordentligt dokumenterad proveniens som grund i sina arbeten. Det finns alltså inga värdelösa material i våra museimagasin. Allt av det lilla som finns kvar är användbart för forskning och även levandegörande. Men något ekonomiskt värde finns alltså inte i dessa ting.
De är delar av vårt kulturarv, vårt gemensamma minne. Att försöka dela upp dessa få bevarade ting i lokalhistoriskt värde kontra något annat konstruerat värde låter sig naturligtvis inte göras. Ett förlegat synsätt, liksom försöken att dela upp materialen i kommunalt kontra statligt ansvar. Alla har enligt kulturmiljölagen ansvar för kulturarvet.
Det är därför inte heller särskilt välgenomtänkt att försöka förflytta ansvaret för kulturarvet till ideella organisationer för att spara pengar. Hyran för magasinet i Sundby är 600 000 kronor. Inga nya pengar behövs alltså.
Behåll och vårda Strängnäs kulturarv i Strängnäs och överlåt fackresonemangen till kommunens egna experter på området. Allt annat kommer att framstå som ett kulturpolitiskt misslyckande i framtiden.
David Damell
Tidigare landsantikvarie i Örebro län