Eskilstuna Förra helgen, när jag var ute i Vilstaskogen för att ta de sista kontrollerna i naturpasset, fick jag mitt livs chock. Efter att jag hade hittat den näst sista tog jag mig ut ur snårskogen till stigen igen. Just som jag var framme vid stigen landade en fluga på mig (trodde jag) Jag viftade för att få bort den men den satt lugnt kvar. Då tittade jag närmare och såg – ve och fasa! – en stor krabbspindel med vingar hade landat på mig! Plötsligt kändes det som om blodet frös till - jag kände igen vad det var!
På min arm satt en stor, fet lusfluga, närmare bestämt en älglus. Inte nog med det, när jag försökte klämma ihjäl den (utan att lyckas, de är ju skogens kackelackor) så landade tre nya älglöss på mig. Jag lade benen på ryggen. Det tog mig 20 min att komma ut till civilisationen igen. Flera gånger under dessa minuter blev jag attackerad och för att få död på dem fick jag krossa dem mellan naglarna - flera gånger - dedog helt enkelt inte!
Jag har aldrig någonsin upplevt detta och jag har vandrat mycket och skog och mark i mina dagar. Den psykiska klådan har inte gått över än!
Väl hemma läste jag på google att lusen (lite mindre än en vanlig fluga) kan leva på människor men inte föröka sig och att det enda skyddet som finns för närvarande är att klä sig i ljusa, tjocka kläder som sitter åt i alla öppningar och på huvudet ska du ha antingen en vit rånarluva eller en heltäckande mössa med myggnät fram. Jag ser framför mig en massa Michelingubbar som studsar fram i skogen. Det står också något om kamfer ska skydda men det är inte vetenskapligt bevisat.
Med ett sorgfyllt vemod så ser jag mig själv sittandes hemma i tv-soffan mellan augusti - oktober då dessa små monster härjar som mest och letar smaskigheter i form av älg och människa.
Maj Jensen