Eskilstunas grundskolor går mot ett underskott på 18 miljoner kronor under 2025. Den siffran borde få varenda beslutsfattare att stanna upp. Ändå möts vi med en axelryckning: "Det handlar inte om att skolorna får mindre pengar – de fick bara för mycket från början". Hur kan en så grundläggande felbudgetering ske utan att någon tar ansvar?
Det är inte acceptabelt att våra skolor, våra barn och våra lärare hamnar i kläm för att ekonomin inte hålls i ordning. Den felaktiga resursfördelningen har nu "justerats", vilket betyder att skolorna måste anpassa sig – mitt under pågående läsår. Lärare, specialpedagoger och annan personal hotas av neddragningar, och elevernas trygghet rubbas. Igen.
Det är inte första gången vi hör talas om obalanser i skolans ekonomi. Frågan är: hur många chanser får en nämnd, en förvaltning eller en kommunledning innan förtroendet är slut? Och när börjar någon faktiskt bära det politiska och administrativa ansvaret fullt ut?
Vi behöver mer än genomskinliga förklaringar och passiv språkdräkt. Vi behöver transparens, ansvarstagande och garantier för att detta inte upprepas. Skolans ekonomi är inte en övningsuppgift – den är grunden för våra barns framtid.