Vi i Sverige är väldigt duktiga på att tala om hur illa amerikanarna har behandlat indianerna. Om hur illa australierna har behandlat aboriginerna. Inte alls lika ofta talar vi om hur illa vi själva har behandlat vår ursprungsbefolkning – samerna.
År 1789 utlystes en tävling av Patriotiska sällskapet, där man uppmanade befolkningen att lämna det bästa förslaget på hur man ska få in samerna i det svenska samhället. Vinnaren föreslog att de med våld skulle tvingas från sina platser, att man skulle ta ifrån dem deras barn för att låta dem uppfostras av svenskar och genom detta utplåna den samiska kulturen.
I norra Sverige hade den nya befolkningen dessutom börjat bosätta sig. En befolkning som hade ett rasistiskt förhållningssätt till samerna och som inte betraktade samerna som riktiga människor. De var inte samer. De var "de kringstrykande lapparna".
Denna mörka historia är ingenting som i dag nämns i svensk skola. Vi får lära oss att alla andra har varit dumma mot sin ursprungsbefolkning, men oss själva nämner vi inte ens. Min lillasyster som i dag går i fjärde klass, vet knappt vad en same är. Bara det är skrämmande. Samerna borde ses som en naturlig del av Sverige och precis som inuiterna har reserverade platser i det danska parlamentet, borde samerna få reserverade platser i det svenska parlamentet för att få mer inflytande. Precis som Norge har gjort, erkänna samerna genom ILO:s konvention nummer 169.
När ska Sverige erkänna sin mörka historia? När ska Sverige låta samerna få mer inflytande över svensk politik? När ska Sverige erkänna sin ursprungsbefolkning på riktigt? Det är dags att låta samerna ta plats!
Linus Eriksson