På 1700-talet hade vi ett partisystem bestående av adel, präster, borgare och bönder och även Hattar och Mössor, vilket vi fortfarande lutar oss tillbaka mot i denna dag!
I dag ser världen helt annorlunda ut. Vi har inte den "rangordning" som då. Frågorna är mycket mer komplexa. Vi är alla involverade i vad som händer ute i världen. Vi har helt enkelt inte "råd" att tjafsa om politiska tillhörigheter. Vi behövs för att hjälpa till där problemen finns och med den kunskap och erfarenhet vi har just då. Vi har inte heller "råd" att leka med skattepengarna vart fjärde år, som till exempel att stoppa upp bygget av förbifarten i Stockholm som kommer att kosta ännu mer på sikt, bara för att ett parti "tycker så".
Min tanke är att vi skulle vinna på att tona ner partipolitikens betydelse och i stället fokusera på aktuella, konkreta frågeställningar, samarbeta över gränserna, att ledare och deltagare i styrande position skulle vara personer som vill nå resultat som gagnar hela landet.
Hur själva upplägget skulle se ut är en senare fråga, men utgångspunkten är som nu, att medborgarna gör sina val och blir mera delaktiga i det som sker.
Grundsynen är att de personer som vill jobba inom "politiken" bör utses utifrån. Att de har ett starkt engagemang för samhällsfrågor och en vilja och ambition att skapa ett gott liv för medborgarna (inte för att göra egen politisk karriär).
Att ledare och övriga deltagare har gedigen sakkunskap och/eller/erfarenhet i de frågor de representerar. Ett exempel är det nya partiet Vård för pengarna.
Att alla ledare får en gedigen utbildning i det nya politiska systemet. Att inför en frågeställning vara prestigelös och öppen för att hämta kunskap och information där denna finns, exempelvis i skolan, vården, trafiken och så vidare. Att kunna samarbeta i konkreta arbetsmöten och ventilera frågorna ur olika perspektiv och därmed komma fram till genomtänkta och snabba lösningar.
Att ha en helhetssyn på vad ett beslut i dag kan innebära i framtiden för olika människor inom olika områden. Göra grundliga konsekvensanalyser innan man tar ett långsiktigt eller kostsamt beslut.
Att kunna prioritera själva sakfrågorna och se att byråkrati, administration och ekonomiska frågor kommer i andra hand som ett stöd, inte som nu när de tar all tid och ork från fokus på det som är huvudfrågan.
Ett allmänt bekymmer som berör allt fler yrkesområden – tyvärr!
I samband med detta minska alla "onödiga" styrelser, möten och långdragna, kostsamma utredningar.
Ett stort exempel på detta är hela Landstinget, en relik som gjort sitt. Dela i stället upp Landstingets uppgifter på bland annat stat och kommuner som ändå bär det yttersta ansvaret, så friläggs både tid och resurser till annat som behövs bättre!
Tankar från en vanlig medborgare