Därför är jag anonym när jag skriver insändare

Drevet kan bli hårt, konstaterar signaturen "Tack för anonymiteten".

Drevet kan bli hårt, konstaterar signaturen "Tack för anonymiteten".

Foto: Gorm Kallestad (TT)

Insändare2025-05-03 20:21
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med anledning av Hilda Anderssons insändare "Stå för era åsikter, insändarskribenter!".

Insändaren skriver att vi ska stå för våra åsikter och det gör nog de flesta, i alla fall gör jag det. Men dagens samhälle med sociala medier och hat och hot på nätet gör det svårt att skriva ut sitt namn. Drevet kan bli hårt. Det är inte svårt att leta upp personer på Facebook och andra sociala medier.

Vi är många som blivit hotade, hatet blir för mycket. Undrar hur många som blivit till och med mordhotade. Min vän blev lynchad efter ett inlägg och har inte vågat skriva något mer även om personen har bra och viktiga åsikter. Det tog inte många timmar innan de med helt andra åsikter hittade personen och började med hoten.

Så anonymiteten är viktig när samhället ser ut som det gör. Annars kommer bara vissa gruppers röster höras. De som tycker att alla andra åsikter skall tystas. Att det är bara de som sitter på de rätta svaren och vet vad som är bäst för alla. De som inte tycker som dem skall bara hålla tyst, för vi kan inget, vet inget och tycker fel.

Tack för anonymiteten


Kommentar från redaktören
Som journalist känner jag verkligen igen mig. Jag kan aldrig göra något bra, däremot gör jag ofta dåliga saker. Enligt andra. Ingen mejlar och tackar för ett bra reportage, men det händer frekvent att jag blir ifrågasatt och hånad. Men så är klimatet 2025. Och så har det varit i många år. Periodvis har det varit jobbigt, men man lär sig. Blir som en vaxduk, och vattnet rinner av och lämnar inga spår. Eller? Jag vet inte.

Det är så himla tråkigt såsom det har blivit. Vi (ekuriren) fick ta bort en facebookdelning om Vänsterpartiets förstamajtåg häromdagen, för kommentarsfältet blev helt fullt av hat – det verkligen rasade in – och människor blev väldigt sårade och ledsna. Och vi har inte resurser att sitta och moderera de här kommentarsfälten dygnet runt.

Samtidigt: Är det inte i ett sådant här klimat det verkligen är viktigt att kliva fram? Att inte ge efter? Frågan är retorisk, klart som sjutton att det är det!

Med det sagt: Ni insändarskribenter får självklart fortsätta skriva under alias om ni önskar det. Jag kommer inte refusera era texter på grund av det.

Henrik Holmberg
Redaktör