Det var en gång en fin, anlagd våtmarkspark. Med böljande ängsmark och ett litet vattendrag inklusive en "minisjö". Med några planterade träd och buskar samt några som ändå vuxit vid den lilla bäcken. Fina grusstigar att promenera på. Med eller utan hund. Några bänkar att vila på, och njuta av utsikten över blommor, gräs och vatten. En häger brukade dyka upp vid "sjön" och fånga fiskar och grodor.
Sen plötsligt började det hända saker. Dels började man meja ner blommande växter innan de hunnit sätta frö. När man protesterade fick man höra att det fanns ett schema och att man måste klippa mellan juli och september.
Så småningom blev det lite mer rim och reson med det. Men. Då kom det en stor hög med jord (blandad med allsköns skräp) som, visade det sig, visst skulle användas för plantering. Ok, tänkte man. Och visst blev det en del planterat. Men halva jordhögen är kvar.
Till sist kom nådastöten. Under förevändning att skapa boplatser för insekter, fåglar och igelkottar med hjälp av "biodepåer" har man nu dumpat flera stora högar med trädfällningsavfall runt om på ängen. Med påföljd att den tidigare så fina promenadstigen nu leder igenom en soptipp.
Sådana "biodepåer" skulle kunna ha ett berättigande i en skogsdunge men inte mitt på en ängsmark. Varifrån skulle det komma stora trästockar i naturen mitt på ängen? Har det vuxit stora träd där som fallit?
Det är viktigt med biologisk mångfald. Men har någon som hittat på denna anskrämlighet vid sitt skrivbord varit och sett resultatet? Om inte så kom och titta! Det enda man själv kan titta på sittandes på någon av bänkarna är en soptipp.
Varför förstöra ett av de få små glädjeämnena i dessa mörka tider? Kan någon inom park- och naturavdelningen i kommunen svara mig på det?