Insändare: Digitaliseringen – vår nya ättestupa

I Strengnäs Tidning den 6 januari 2022 läste jag att; ”Detta år 2022 kommer att bli digitaliseringens år" Hjälp! Här sitter vi äldre med vår tvättade hals och försöker klara teknikens alla kringelkrokar som vi tvingas att använda dagligdags. De av oss som har antika datorer får beskedet att det nog är läge att byta, men jag har inte råd.

Har jag väl låst in mej i systemet med bank-id och digitala fakturor så sitter jag nog där. Men autogirot och kontanterna funkar delvis ännu. Dock icke överlag. Pappersfakturan ska betalas inom 10–14 dagar med en dröjsmålsränta på cirka 11 procent.

Posten delar ut brev varannan dag från februari 2022. Att posten oftast är försenad gäller inte som ursäkt för överskridet betalningsdatum inför dröjsmålsräntan? Ett ilsket exempel: Min faktura, utskriven och postad den 31 december 2021, damp ner i min brevlåda den 6 januari 2022. Sista betalningsdatum var 10 januari 2022. Jag råkade vara hemma och gick till datorn. Utslagen! "Servern hittar inte adressen”. Alltså ingen betalningsmöjlighet under mellandagarna innan 10 januari. Vad min inkallade experthjälp kommer att föreslå vet jag: ”Köp en ny dator. Kanske finns billiga kvar efter mellandagsrean”.

Tror att larmnumret ”1177” har blivit vår doktor, husgud och så kallade hjälp i nöd. Det vill säga för dem som hittar rätt instans och orkar vänta i telefonkön. Men för oss äldreäldre tillhör nog ”1177” en av de tre punkterna i vår moderniserade ättestupa. Att alltid tvingas använda ”1177” i akuta situationer känns opersonligt, kallt och oerhört stressande. Med återkommande pandemier, digitaliseringshysteri, ensamhet med utfrysningen från samhällets sida blir dessa tre punkter sammantaget vår nya ättestupa. Med andra ord, åter ett utmanande nytt år för oss äldreäldre. Men vi ger väl aldrig upp hoppet om bättre tider?