Jag blev nyligen opererad för höftledsprotes på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, en relativt stor operation även om den tillhör de rutinmässiga operationerna.
Inför min operation var jag både lite orolig och rädd för hur det hela skulle gå. Kommer man att lyckas? Kanske blir jag låghalt. Är de verkligen riktigt seriösa där? Bryr de sig om patienterna? Tänk om jag dör (hemska tanke)? Olika tankar malde i mitt huvud. Och det hjälpte inte ett dugg att många i min omgivning tröstade mig med att "allt kommer att gå så fint, många har gjort samma operation och nu är de så nöjda".
Orsaken till min oro grundade sig i mångt och mycket på att man ju läst om i tidningen vid flertal tillfällen hur missnöjda och arga människor varit på Ortopedin på Mälarsjukhuset. Nyligen hemkommen igen vill jag nu berätta om min upplevelse av min sjukhusvistelse där.
Från början till slut blev jag så fint omhändertagen av så gott som all personal från läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, narkospersonal med flera. I ganska tråkiga och stundtals svåra förhållanden jobbade man vidare oftast med ett leende på läpparna. Underbemannade sprang man och delade ut medicin, serverade mat, bäddade sängar, bytte kläder, hjälpte människor att sköta sin hygien och så vidare.
Jag måste säga att jag är mycket glatt överraskad och vill ge alla på Ortopedi avdelning 18 en eloge för deras insatser! Både för den tid jag vistades där och för att de fortsätter med att hjälpa och stötta sjuka människor som har mycket smärtor, för smärtor det har man på ortopediska.
Vi får vara tacksamma och glada att dessa människor bär upp vården i dag, arbetar vidare underbemannade för att som en sköterska sa: "Vi kan ju inte bara lämna patienterna vind för våg." Tyvärr så är det ju just detta som politikerna utnyttjar till max.
Att man sedan inte alltid orkar ha bästa humöret uppe är väl inte konstigt om det skulle hända någon gång. Människor som arbetar inom vården borde värderas högre både lönemässigt och statusmässigt.
Paula Ehrlin