Det är något som inte stämmer i Eskilstuna. Samtidigt som skolor kämpar med sina budgetar, ökande behov och personal som går på knäna, växer kommunledningskontoret. Fler administratörer, fler strateger, fler skrivbord – men färre vuxna i klassrummen.
Har lokala politiker glömt vad som verkligen är en investering?
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har i åratal visat med siffror att det är dyrt att inte satsa på barn och unga. När vi inte rustar våra skolor i dag, bygger vi framtida kostnader i form av psykisk ohälsa, arbetslöshet och socialt utanförskap. En enda ungdom i livslångt utanförskap kan kosta samhället över 20 miljoner kronor. Tänk vad de pengarna kunde ha gjort i en skola som fungerar.
Att lägga pengar på styrning och kontroll utan att samtidigt säkra grunden – skolans förutsättningar – är som att bygga tak på ett hus med ruttnande stomme. Det ser kanske stabilt ut på ytan, men rasar förr eller senare.
Vi måste börja prata om kommunens ekonomi i termer av långsiktig samhällsnytta, inte bara kostnadsposter i en excelfil. Då ser man att varje krona till skolan är en investering. Varje krona bort från skolan är en framtida nota – inte minst för oss skattebetalare.
Det är hög tid att Eskilstuna kommun ser verkligheten som den är: barn är inte en kostnad. De är vår mest värdefulla tillgång.