Brutalt påmindes vi Eskilstunabor om att den organiserade brottsligheten levde tätt in på oss. Under natten utsattes vårt traditionsrika stadshotell för en mordbrand och vi kan bara glädjas åt att ingen människa fick sätta livet till. Senare på dagen stod jag nere vid den förkolnade ruinen tillsammans med några tusen andra Eskilstunabor, med mitt barnbarn i handen och skulle förklara. Jag minns att orden stockade sig samtidigt som det inom många av oss växte en känsla av att den här staden är värd mer. Nu mer än fem år senare står vi där igen. Men den här gången under en mer positiv anklang. På den här platsen har det bott människor i mer än tusen år som brukat jorden, tillverkat i smedjorna, bedrivit handel, service och producerat varor. Redan för tusen år sedan kunde man ana var det skulle byggas en bro och en kyrka. Redan då samlades man på en stor öppen yta som vi sedan kom att kalla Fristadstorget.
Den här helgen inviger vi det nya torget. Det förändrar inte vår stad i ett slag men det slår an en ton om att vi vill något annat. Vår stad, våra områden och vår landsbygd behöver sina samlingsplatser, sina träffpunkter och gestaltningar. Ombyggnationen av torget har varit föremål för många diskussioner och ett stort engagemang med både påskyndare och ifrågasättare. Det är i sig en signal om att vi är många som värnar Eskilstuna, även om vi inte alltid är överens om vilken väg vi ska gå. Jag hoppas att vi kan förenas i det engagemanget på lördag när nya Fristadstorget invigs, ett engagemang som inger framtidshopp.
Det är det jag kommer att förmedla till mina barnbarn den här helgen.
Pär Eriksson
kommundirektör