Nollvisionen. Vad jag minns hörde jag ordet för första gången i skolan, när jag gick SFI, svenska för invandrare. Sedan dess har jag faktiskt tänkt på det där målet och tyckt att samhället har satt upp ett riktigt värdefullt mål för att åstadkomma livstrygghet för medborgarna i landet och kommande gererationer.
När det gäller insatser mot detta mål, verkar det som att man inte ska använda det svenska uttrycket "två steg framåt och ett steg bakåt". Det här målet gäller för evigt, eller bättre sagt tills den dag människan slutar köra bil.
Vi ska anta att detta mål är stationerat vid slutet av en enkelriktad gata och vi ska bara köra framåt och inte titta bakåt, om det inte har uppstått något som man måste rätta till.
Varje gång jag kör förbi Mälardalens Universitet här i stan kör jag mycket försiktigt, då folk springer på gatan mycket sannolikt på grund av brådska. Elever, lärare och annan personal hinner kanske inte fram vid rätt tid på grund av försenade tåg, bussar och annat.
Jag tänker framföra att jag inte är i egenskap att tala om vad staden Eskilstuna ska göra. Men förnuftet säger att det är förnuftigt om det finns ett övergångsställe med ljusstolpe exakt framför MDU:s entré.
En stor del av den tunga infrastrukturen de kommande åren ska tynga på dessa ungdomars axlar, ungdomar som när som helst är färdigutbildade och står till arbetsmarknadens tjänst.
Vi får kosta på och bygga ett övergångsställe trots att det redan finns ett lite längre bort efter rondellen! Jag vet inte varför vi inte har byggt ett sådant. Det får inte ske att det händer någon trafikolycka där, emot MDU:s ingång, då kommer vi alla att känna oss skyldiga och ångra oss för gott.
Att bygga ett sånt övergångsstället vid nämnd plats innebär att vi kör jämnt med nollvisionen.
Lycka till med byggandet av övergångsstället!