Att ge pengar till en tiggare som sitter på gata är nästa lika illa som att utnyttja prostituerade. För en egen själslig tillfredställelse, en feelgood känsla, cementerar en medmänniska in i ett osunt och självdestruktivt liv. Eller tror ni som ger allmosor på gatan att det är lösningen på fattiga hjälpsökande människors problem?
Det finns kanaler, till exempel genom våra kyrkor och insamlingsorganisationer, som med tacksamhet tar emot pengar som kommer den hjälpbehövande till del på ett strukturerat sätt.
Många motiverar sin allmosa med att man alltid skall hjälpa en människa i nöd. Lämpligt är därför att butikerna tillåter insamlingsbössor i entréerna så att spontangivare får en bättre kanal för sina emotionella allmosor.
H på hörnet