Vi är hönan, grisen, kalven och sillen – och vi vill bara be om en vänligare midsommar.
Vi vet att ni firar med sång, dans och mat. Vi vet att ni gillar traditioner. Men för oss innebär era val ofta lidande, separation och död. Midsommar för oss är ingen fest – det är ännu en dag vi inte får leva som vi är menade att göra.
Vi hönor tvingas lägga ägg varje dag tills våra kroppar slits ut. Vi kor förlorar våra kalvar – för att mjölken ni dricker var menad för dem. Vi grisar är kloka, känsliga individer – men vi får aldrig känna gräs under klövarna.
Och när ni säger "lite sill hör midsommar till" glömmer ni att vi var någon innan vi blev något på er tallrik. Vi simmar i stim, känner panik i näten – men vi skriker inte. Därför hörs inte vårt lidande, bara öppnas med ett lock.
Allt för att det "ska vara så".
Men vi vill inte födas enbart för att konsumeras. Vi vill inte avlas fram, hållas instängda, utnyttjas eller dödas – bara för att uppfylla era traditioner.
I en värld med oändliga möjligheter hör ni vår bön: Sluta utnyttja oss för era smaklökars njutning. Vänd bort blicken från "så har det alltid varit", "det är ett personligt val" eller ”det är normalt, nödvändigt och nyttigt”. Det är varken nödvändigt eller rätt att exploatera icke-mänskliga djur – inte längre.
Så vi ber er – våga ifrågasätt.
Byt ut sillen mot växtbaserade alternativ. Välj växtmjölk till jordgubbstårtan. Gör midsommar till något som firar livet, inte avslutar det.
Vi vill inte förstöra er glädje. Vi vill bara finnas för vår egen skull. Kanske kan midsommar få betyda omtanke, förnyelse – och plats för alla, oavsett art.
Som djurrättskämpen Kerstin Modeen (1968–2024) en gång sa:
"Låt oss fira livet utan att ta någon annans."