Som en äldre människa blir jag mycket väl bemött av personalen i entrén. När jag måste vänta på någon är jag hänvisad till ett estetiskt tilltalande rum vid sidan av entrén. Där presenterar vår kommun sig och sin verksamhet också på ett tilltalande sätt.
För att en besökare bekvämt ska kunna ta del av informationen under sin väntan finns en riktigt stor sammanhängande soffgrupp i mitten av rummet. Den är så låg, liknar i mina ögon kraftiga kuddar, att det är omöjligt för äldre att utnyttja den. Jag tar mig inte upp från den om jag olyckligt nog skulle sätta mig.
Den som utformat rummet har inte haft äldre med i sin planering och det är olyckligt. Man kan se det som ett uttryck för ett systemfel när det gäller behandlingen av äldre, ålderism.
Jag kan erkänna att jag kände mig mer än en aning kränkt i det vackra rummet. Det finns plats för ytterligare en soffa som kan användas både av äldre och yngre.
Gunnar Korsfeldt