Förslaget om att drogtesta kommunpersonalen röner intresse Ă€ven i vĂ„ra riksmedier. Malin Siwes krönika i Expressen, âKommuner ska inte uppfostra sina anstĂ€lldaâ, fick mig att tĂ€nka tillbaka pĂ„ min tid inom kommunen.
Jag började i Eskilstuna för ca 10 Ă„r sedan. Efter nĂ„gon vecka fick jag och andra nyanstĂ€llda gĂ„ en introduktion som gavs av förvaltningens HR-avdelning. DĂ€r fick vi grupparbeta runt ett antal frĂ„gestĂ€llningar. Exempel pĂ„ en frĂ„ga: âDu har planerat en semester, men din arbetsgivare vill att du jobbar just de veckorna. Hur agerar du?â. Den gruppen jag jobbade med invĂ€nde att frĂ„gan Ă€r för ospecificerad för att besvara. Pratar vi beviljad semester, en Australienresa eller en vecka dĂ€r en begravning ingĂ„r? Problematiserandet uppskattades inte av den nĂ€rvarande HR-chefen.
Under en trÀff med andra enheter i förvaltningen pÄbjöds gruppdiskussion om vikten av att ha högt i tak och att kunna pÄtala felaktigheter. En av gruppdeltagarna berÀttade att hen just gjort detta, vilket lett till inkallande till chefen för korrigerande samtal ett antal gÄnger. SÄ mÄnga gÄnger att hen till slut insett att priset för att lyfta frÄgor blev för högt för vederbörandes psykiska hÀlsa.
Lyfte jag exempelvis en frÄga pÄ APT blev jag inkallad till chefen för att fÄ frÄgan om jag inte kunde stÀllt den i enrum utan Ähörare. Ansökte jag om semester i god tid, drogs beviljande ut pÄ tiden och ansökan misstÀnkliggjordes. Addera korrigerande samtal med stÀngd dörr. Rigorös kontroll av hur arbetstiden fördelas.
Bemötandet gav insikt: I Eskilstuna kommun Ă€r den anstĂ€llde inte en mogen och kunnig vuxen mĂ€nniska. Man bemöts med skepsis och kompetens Ă€r ointressant. Detta blev extra tydligt nĂ€r jag satt vid en chefsrekrytering som facklig representant och en sökande avslogs med motiveringen att âkommunen vĂ€rdesĂ€tter lojalitetâ. Fler exempel pĂ„ internaliserat kunskapsförakt: lĂ€s senaste tidens debatt mellan avgĂ„ende stadsarkitekt och kommunalrĂ„det.
TillĂ€gg kraftiga nedskĂ€rningar samtidigt som kommunalrĂ„d slĂ„r sig för bröstet och menar att dessa inte âska drabba Eskilstunaborna pĂ„ nĂ„got sĂ€ttâ.
Mitt exempel mĂ„ vara anekdotiskt och ej representativt för kommunens personalpolitik. Ăr min gamla arbetsplats en anomali Ă€r jag bara glad. Idag jobbar jag inte i kommunen utan pĂ„ en arbetsplats dĂ€r jag blir betraktad som en kapabel och kompetent vuxen mĂ€nniska.
Och nu: ytterligare kontroll av medarbetarna. SÀkert ett sÀtt att bli den dÀr attraktiva arbetsgivaren man vill vara.