SVT har uppmärksammat problemet med överfulla boenden för äldre med funktionshinder och vårdbehov. Personer står i kö, eller kanske rättare sagt ligger i kö och väntar.
Då kan man ställa sig frågan: Varför finns det inte personlig assistent för en person som efter 65 års ålder blir i behov av vård dygnet runt? Fler kanske skulle kunna vara hemma i sin bostad. Visst finns hemtjänst, men många vittnar om att man har olika personer som kommer och att det skapar en otrygghet att inte veta vem som kommer just i dag. Man hinner inte lära känna den person som "rusar in och ut" och den sociala kontakten kan bli utarmad.
Varför kan man inte inrätta personliga assistentjänster för 65-plussare, där behovet uppstått efter 65 års ålder, och anställa våra invandrande vänner som försöker komma in på arbetsmarknaden? Man skulle då på köpet få en fadderverksamhet och en integrering i samhället som är så viktig. Givetvis inte en tjänst enbart för invandrare. Här finns en arbetsmarknad och ett behov som tenderar att öka.
Visst, det kostar pengar. I dag tjänar kommunerna mycket på alla närstående som sköter sina anhöriga utan någon som helst ersättning och med stor risk att själva belasta sjukvården och hamna i beroendeställning. Men hur mycket kostar köerna, uteblivna operationer på sjukhus, längre sjukskrivningar, försörjningsstöd och andra alternativa kostnader? Fler i arbete, mer skatteintäkter. Och för brukaren skulle det innebära en stor trygghet att bara ha några få personer i sin närhet.
Kanske snart behövande