Sjukvården fungerar dåligt på grund av flera dåliga beslut som fattats under många år och som ingen vill kännas vid.
På Mälarsjukhuset gör personalen verkligen allt de förmår och lever med ständig rädsla för att begå ett misstag som skadar patienterna. Till slut orkar man inte mer och söker sig till något bättre, exempelvis jobb i Norge.
På 1990-talet kom ledningen på att sjuksköterskor ju är behöriga att göra allt. Undersköterskorna minskade kraftigt i antal, läkarsekreterare försvann, färdiga matbrickor försvann, och så vidare. Som sjuksköterska vill man göra det man lagt ner flera års utbildning på. Att diska och städa kräver inte högskoleutbildning.
På 1990-talet kom även så kallad titthållskirurgi. I och med detta skapades dagkirurgi, som inte behövde vårdplatser. "Osthyveln" skalade, med rätta, bort många platser, men tog i för mycket. Specialistområdena suddades ut genom förhållningssätet "lägg patienten där det finns en säng, rätt specialitet är inget krav." Personalen kände stor oro. Vård inom de olika specialiteterna skiljer sig avsevärt, men ingen lyssnade när personal påtalade att patientsäkerheten kunde vara i fara.
Redan för 15 år sedan lämnades återbud till väntelistpatienter, för något kirurgiskt ingrepp, på grund av att platserna uppehölls av medicinskt färdigbehandlade som Eskilstuna kommun inte förmådde skapa boenden åt. Samarbetet mellan Landsting och kommun måste vara obefintligt när man inte på all den här tiden har lyckats se till att detta fungerar.
Sjuksköterska som "tog sin Mats ur skolan"