Filosofen Massimo Pigliucci uttrycker en frustration som många av oss känner igen. I en tid då vetenskapsförnekelse inte bara är salongsfähig utan rentav styr politiska beslut, blir hans irritation över antiintellektualism mer brännande än någonsin.
När Pigliucci arbetade med sin bok "Nonsense on Stilts" möttes han av frågan: Varför bekämpa pseudovetenskap överhuvudtaget? Vilken skada kan den egentligen göra? Svaret ser vi nu överallt omkring oss – från klimatförnekelse till vaccinmotstånd som bokstavligen kostar miljoner liv världen över.
Det är lätt att avfärda vetenskaplig skepticism som harmlös åsiktsmångfald. Men när "alternativa sanningar" får styra politiska beslut som påverkar folkhälsa och miljö, blir konsekvenserna dödliga. Vi lever i en tid där experters kunskap avfärdas som elitism, där forskningsresultat behandlas som politiska åsikter snarare än empiriska fakta. I Sverige har vi sett hur vissa krafter velat bakbinda SMHI eftersom de inte gillar vad meteorologernas klimatdata levererar.
Pigliuccis ilska är berättigad. Medan vissa fortfarande hävdar att vi lägger för stor vikt vid förnuft och borde vara öppna för "alternativa kunskapssätt", dör människor av sjukdomar vi kan förebygga och planeten värms upp i alarmerande takt. Detta är inte tiden för falsk balans mellan fakta och fiktion.
Vetenskapen är inte perfekt, men den är vårt bästa verktyg för att förstå verkligheten. När vi börjar behandla evidens som en åsikt bland andra, underminerar vi grunden för rationella beslut. Det är dags att sluta romantisera okunnighet och återta respekten för kunskap och expertis.
Pigliuccis uppgivenhet speglar en större samhällskris: kampen mellan upplysning och obscurantism. I denna kamp kan vi inte längre låtsas att båda sidor är lika giltiga.